Boken rekommenderas varmt! Närproducerad författare också... ;)
Vem älskar inte en bok som har sådana här rubriker? Det är PRECIS så som vi
Bofinkar tänker!
Än en gång - TACK! <3
Vi ses på VIPAN!
onsdag 26 juni 2013
Tack!
Ett sista inlägg kände vi att vi ville dela med er. Ett stort TACK från hjärtat för den fina sommarpresenten vi fick från er! Kan det bli mer mitt i prick? Fullträff! Till naturälskande fröknar från naturälskande barn och deras naturälskande (?) föräldrar. :)
torsdag 13 juni 2013
Summa summarum
Så är den kommen - den sista officiella Bofinksveckan. Vi är till och med väldigt nära den officiellt sista Bofinksdagen! På fredag är det skolavslutning och alltså slut på det här läsåret. Det betyder att det här också blir det sista blogginlägget från Bofinken. Och det väcker en del tankar hos oss... Har det här känts som ett bra sätt för er att få en inblick i era barns förskoletid? Känner ni att era möjligheter till delaktighet och att kunna påverka verksamheten förbättras så här eller finns det bättre sätt? Har innehållet varit bra? Är det något som saknas eller något som det varit för mycket av? Ska vi fortsätta blogga?
Ett avslut kräver reflektion för att det arbete som snart ligger bakom oss i tiden ska bli till erfarenheter att luta sig mot i framtiden. Erfarenheter som låter oss undvika de största fallgroparna och ta de tväraste kurvorna utan att köra i diket. Erfarenheten kommer att kunna göra att vi kan agera säkert i situationer som kräver det. För att vi vet. Vi har erfarenhet. Men erfarenheter kommer inte utan reflektion. Så nu är det dags att titta tillbaka... Hur har det varit och hur blev det?
Minns ni vårt föräldramöte i våras? Själva tänker vi tillbaka på det som något definitivt banbrytande och värdefullt! Det var inte ett vanligt föräldrmöte - som i och för sig kan vara trevligt också. Men det här kändes som något vi gjorde tillsammans. Energifyllt. Varmt. Hjärtligt. Det var inte bara vi som pratade (även om vissa fortfarande har svårt att vara tysta... ;)) om teman och om att se över ombyteskläder och viktiga datum och ni som tog emot informationen. Det blev diskussioner som vi tror kändes givande för både er och oss. Diskussioner som vi tror inte hade varit möjliga på samma sätt utan bloggen... Eller?
Vår verksamhet är ju egentligen bara halv utan er. Som den där cirkeln vi pratade om på mötet - där vi utgör den ena halvan och ni den andra som tillsammans bildar en cirkel av trygghet för era barn. Circle of trust... Därför är ju också era tankar och åsikter minst lika viktiga som våra när det nu är dags för reflektion. Ensamma kan vi inte komma så långt. Det är tillsammans med er som vi verkligen kan göra vår verksamhet till något som hela tiden utvecklas och blir bättre för era barn. Framåt och uppåt liksom!
Vi har vår professionalitet med ansvar för att den pedagogiska verksamheten ska vara av hög kvalitet samtidigt som vi ska erbjuda en mycket god omsorg. Ni har er föräldraroll där kärlek och omsorg ska ge barnen en grundtrygghet som gör att de kan utvecklas till sina bästa "jag". Utan trygghet sker inget lärande...
Ja, visst känns det som ganska tunga bitar? Det är ju därför som det är så bra om man gör det tillsammans! Men då måste man ju också ha lite insyn i varandras "ansvarsområden". Kan bloggen vara till hjälp för er där? Skapa insyn?
På föräldramötet kändes det också att ni i föräldragruppen har möjlighet att bygga nätverk för att stötta varandra i era föräldraroller - vilket är helt suveränt. Finns ju egentligen inget viktigare jobb än att vara just förälder. Eller svårare. För det är inte alltid så enkelt att våga vara förälder. "Alla andra får!" Minns ni? Men "alla andra" fick ju egentligen inte... Hade man "tur" så ville inte ens mamma och pappa vara de enda "dumma" föräldrarna som sa nej. Men sådan tur hade man ju inte så ofta! ;) För de pratade ju med varandra de där mammorna och papporna. Och det var nog bra ibland. Men andra gånger så kunde den ena pappan lugna den andra också - och säga att det nog inte var så farligt att låta barnen göra lite utflykter ibland. Så det handlar ju inte alltid om att våga säga nej. Man kan våga säga ja också... Om man är tillsammans. Tillsammans är tryggt. För alla!
Hoppas att ni inte tycker att vi mästrar er och talar om hur ni ska göra och tycka och tänka. För det är inte alls så det är tänkt från vår sida. Tvärtom! Man får ju tycka och tänka och säga precis vad man vill. Så länge man inte kränker någon annan såklart! Men att prata är alltid bra. Att ta in många åsikter och vända och vrida på dem. Ta till sig några. Och förkasta några. Kanske kombinera några och snygga till dem lite så att de passar en. Tror att vi skickade med er ett citat på föräldramötet som vi faktiskt tänker låta prägla vår verksamhet under kommande läsår (vi kan prata mer om varför i höst) som lyder så här:
"Man har rätt att vara som man är och ingen skyldighet att vara som någon annan tills dess att man inkräktar på någon annans integritet."
Det är ingen känd källa till citatet. Ingen Einstein eller Strindberg eller så... Men helt vanlig klokskap är aldrig fel! Mångfald och olikheter berikar om de får existera tillsammans med respekt och vänlighet. Så tänker vi... Men nu var ju frågan - hur tänker ni då? Verkar bekant på något sätt... :)
Det är som sagt värdefullt för oss nu att få lite svar på våra frågor i inledningen av detta sista, långrandiga och bildfattiga inlägg. Och om ni har andra tankar och reflektioner kring året som gått tar vi tacksamt emot dem också. Vill man inte kommentera här på bloggen så går det lika bra att skicka ett mail. Eller den gamla hederliga vägen - öga mot öga i hallen. Har ni något som inte passar sig att ta i hallen så löser vi det också. Men som sagt - vi blir oerhört tacksamma om ni skulle kunna tänka er att hitta en liten stund att reflektera tillsammans med oss.
Nu ropar sommaren på oss därute! Hoppas att solen får skina i massor så att energidepåerna blir riktigt fyllda. Att baden blir många och upplevelserna rika. Att skratten får klinga och benen springa. Att det blir gott om tid att bara vara tillsammans. Ta en cykeltur och njuta av vår fina Ö. Äta glass i stora lass. Vi hoppas att inte myggen blir för hemska så att vi, när hösten och vintern åter sveper in oss i det då ganska efterlängtade mörkret, kan tänka tillbaka på långa ljumma kvällar när det kändes som om solen aldrig ville gå ner...
Ett avslut kräver reflektion för att det arbete som snart ligger bakom oss i tiden ska bli till erfarenheter att luta sig mot i framtiden. Erfarenheter som låter oss undvika de största fallgroparna och ta de tväraste kurvorna utan att köra i diket. Erfarenheten kommer att kunna göra att vi kan agera säkert i situationer som kräver det. För att vi vet. Vi har erfarenhet. Men erfarenheter kommer inte utan reflektion. Så nu är det dags att titta tillbaka... Hur har det varit och hur blev det?
Minns ni vårt föräldramöte i våras? Själva tänker vi tillbaka på det som något definitivt banbrytande och värdefullt! Det var inte ett vanligt föräldrmöte - som i och för sig kan vara trevligt också. Men det här kändes som något vi gjorde tillsammans. Energifyllt. Varmt. Hjärtligt. Det var inte bara vi som pratade (även om vissa fortfarande har svårt att vara tysta... ;)) om teman och om att se över ombyteskläder och viktiga datum och ni som tog emot informationen. Det blev diskussioner som vi tror kändes givande för både er och oss. Diskussioner som vi tror inte hade varit möjliga på samma sätt utan bloggen... Eller?
Vår verksamhet är ju egentligen bara halv utan er. Som den där cirkeln vi pratade om på mötet - där vi utgör den ena halvan och ni den andra som tillsammans bildar en cirkel av trygghet för era barn. Circle of trust... Därför är ju också era tankar och åsikter minst lika viktiga som våra när det nu är dags för reflektion. Ensamma kan vi inte komma så långt. Det är tillsammans med er som vi verkligen kan göra vår verksamhet till något som hela tiden utvecklas och blir bättre för era barn. Framåt och uppåt liksom!
Vi har vår professionalitet med ansvar för att den pedagogiska verksamheten ska vara av hög kvalitet samtidigt som vi ska erbjuda en mycket god omsorg. Ni har er föräldraroll där kärlek och omsorg ska ge barnen en grundtrygghet som gör att de kan utvecklas till sina bästa "jag". Utan trygghet sker inget lärande...
Ja, visst känns det som ganska tunga bitar? Det är ju därför som det är så bra om man gör det tillsammans! Men då måste man ju också ha lite insyn i varandras "ansvarsområden". Kan bloggen vara till hjälp för er där? Skapa insyn?
På föräldramötet kändes det också att ni i föräldragruppen har möjlighet att bygga nätverk för att stötta varandra i era föräldraroller - vilket är helt suveränt. Finns ju egentligen inget viktigare jobb än att vara just förälder. Eller svårare. För det är inte alltid så enkelt att våga vara förälder. "Alla andra får!" Minns ni? Men "alla andra" fick ju egentligen inte... Hade man "tur" så ville inte ens mamma och pappa vara de enda "dumma" föräldrarna som sa nej. Men sådan tur hade man ju inte så ofta! ;) För de pratade ju med varandra de där mammorna och papporna. Och det var nog bra ibland. Men andra gånger så kunde den ena pappan lugna den andra också - och säga att det nog inte var så farligt att låta barnen göra lite utflykter ibland. Så det handlar ju inte alltid om att våga säga nej. Man kan våga säga ja också... Om man är tillsammans. Tillsammans är tryggt. För alla!
Hoppas att ni inte tycker att vi mästrar er och talar om hur ni ska göra och tycka och tänka. För det är inte alls så det är tänkt från vår sida. Tvärtom! Man får ju tycka och tänka och säga precis vad man vill. Så länge man inte kränker någon annan såklart! Men att prata är alltid bra. Att ta in många åsikter och vända och vrida på dem. Ta till sig några. Och förkasta några. Kanske kombinera några och snygga till dem lite så att de passar en. Tror att vi skickade med er ett citat på föräldramötet som vi faktiskt tänker låta prägla vår verksamhet under kommande läsår (vi kan prata mer om varför i höst) som lyder så här:
"Man har rätt att vara som man är och ingen skyldighet att vara som någon annan tills dess att man inkräktar på någon annans integritet."
Det är ingen känd källa till citatet. Ingen Einstein eller Strindberg eller så... Men helt vanlig klokskap är aldrig fel! Mångfald och olikheter berikar om de får existera tillsammans med respekt och vänlighet. Så tänker vi... Men nu var ju frågan - hur tänker ni då? Verkar bekant på något sätt... :)
Det är som sagt värdefullt för oss nu att få lite svar på våra frågor i inledningen av detta sista, långrandiga och bildfattiga inlägg. Och om ni har andra tankar och reflektioner kring året som gått tar vi tacksamt emot dem också. Vill man inte kommentera här på bloggen så går det lika bra att skicka ett mail. Eller den gamla hederliga vägen - öga mot öga i hallen. Har ni något som inte passar sig att ta i hallen så löser vi det också. Men som sagt - vi blir oerhört tacksamma om ni skulle kunna tänka er att hitta en liten stund att reflektera tillsammans med oss.
Nu ropar sommaren på oss därute! Hoppas att solen får skina i massor så att energidepåerna blir riktigt fyllda. Att baden blir många och upplevelserna rika. Att skratten får klinga och benen springa. Att det blir gott om tid att bara vara tillsammans. Ta en cykeltur och njuta av vår fina Ö. Äta glass i stora lass. Vi hoppas att inte myggen blir för hemska så att vi, när hösten och vintern åter sveper in oss i det då ganska efterlängtade mörkret, kan tänka tillbaka på långa ljumma kvällar när det kändes som om solen aldrig ville gå ner...
En riktigt skön sommar önskar vi er!
onsdag 12 juni 2013
Avslut eller upptakt?
Vi kunde inte önskat oss en bättre avslutning på det här läsåret än den vi fick idag! Sol. Lagom varmt. I stort sett varenda liten Bofink på plats (ååååååhhhh vad vi önskar att vi hade varit alla!!!). Och så målet - Jordtorpsåsen i sin allra allra vackraste skrud!
Så här efteråt, så vill inte den där sköna känslan i magen lämna en. Ni vet... lite som fluffig-bomull-och-jordgubbsglass-och-att-ligga-på-en-varm-skön-filt-i-solen-känslan. Inte heller kan man riktigt sluta le lite så där fånigt lyckligt för sig själv. Eller sluta berätta för alla som vill höra (och kanske en och annan som inte alls vill det;)) om hur oooooooootroligt bra vi hade det och hur duktiga alla var och hur många blodiglar vi hittade och... Ja. Ni förstår. Men - ska vi ta det från början, eller? Säg JA! :)))
Det märktes redan vid frukosten. Det låg förväntan i luften... Alla visste vad som skulle hända och alla var lika sugna på att få ge sig iväg. På Jordtorpsåsen skulle vi leta efter iglar. "Det är nästan som sniglar fast de finns i vattnet." Ingen visste riktigt hur de skulle se ut - men vi ville veta! Så att ställa upp alla i ett orm-led idag var inga problem... Bara vi kommer iväg någon gång!
... och stigar. Här hade vi god hjälp av en Bofinksmamma som ville följa med på vårt äventyr. Hon visste nämligen om en bra väg som vi fröknar inte riktigt hade koll på. Och det var dubbelt bra - för då kom vi att passera en Bofinkfarmors hus. Och hon var ute, så somliga kunde få sig en mysig kram och klappa lite på hundarna. <3
Färden gick också förbi...
... ett vindkraftverk. "Vad är det där??? Vad högt det är!" Ja, nästan ända upp till solen!
Så hittade vi:
- Får jag se? Nej, det där är inte guld. Det är en diamant!
Ja, man får hålla ordning på ädla metaller och stenar...
Det här gänget blev nyfikna på oss när vi kom traskande.
Framme! Vi hinner knappt sätta foten i naturreservatet förrän ett barn utropar:
"Birgitta, hör du? Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuuuuu! En gulsparv!"
Och mycket riktigt! Nu hör alla det. Den finns på riktigt, den där fågeln som kan räkna till sju! Gulsparven. Och fröken fällde nästan en tår av lycka... :) Fler fågelälskare i världen!
Men vi är lite trötta nu faktiskt. Och behöver lite påfyllning i magen. Tur att vi hade packat både bilar och ryggsäckar ordentligt. Där fanns både saft, kex, frukt och pannkakor med jordgubbssylt. Jo... För en sån här dag behöver man energi. Annars orkar man inte med allt utforskande, upptäckande, samtalande och dokumenterande. Så vi tog oss en skön paus bland alla blommor och fjärilar och fåglar - och bara satt där. Mitt i kläderna. Helt nöjda...
"Birgitta, hör du? Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuuuuu! En gulsparv!"
Och mycket riktigt! Nu hör alla det. Den finns på riktigt, den där fågeln som kan räkna till sju! Gulsparven. Och fröken fällde nästan en tår av lycka... :) Fler fågelälskare i världen!
Vi promenerar genom lummiga lundar för att komma hela vägen fram.
Men vi är lite trötta nu faktiskt. Och behöver lite påfyllning i magen. Tur att vi hade packat både bilar och ryggsäckar ordentligt. Där fanns både saft, kex, frukt och pannkakor med jordgubbssylt. Jo... För en sån här dag behöver man energi. Annars orkar man inte med allt utforskande, upptäckande, samtalande och dokumenterande. Så vi tog oss en skön paus bland alla blommor och fjärilar och fåglar - och bara satt där. Mitt i kläderna. Helt nöjda...
Men ganska snart så lockade våtmarken lite mer än kakor och frukt. Det är ju det som är så finurligt. Roligheter trumfar gotter. Men det visste ni väl redan...
Utrustade med håvar och hinkar började jakten på iglar och andra blötdjur. Det är ganska spännande när man inte riktigt vet vad det är man letar efter. Eller åtminstone så vet man inte helt säkert hur det ser ut. Såååå... vi doppade ner hinken på vinst och förlust. Voila! Det första som händer är att vi får napp! Ja, inte en igel så lätt. Men en trollsländenymf! Dvs, en sländebäbis. Typ. Alla blev så exalterade över det hastiga fyndet att ett foto var omöjligt. Det blev skakigt och skymt av händer så därför får vi tacksamt nöja oss med en länk till mer vana utforskare och upptäckare på Sveriges Lantbruksuniversitet. Se och njut. Där kan ni också läsa om den fantastiska förvandlingsprocess som trollsländor genomgår. Vi hade dessutom turen att få se en nymf i sitt sista stadie innan den fullständiga metamorfosen till färdig slända. De ömsar "skal" ca 10 ggr innan de är klara. Och den här - stor som en liten kräfta och förvillande lik densamma - var definitivt inne på sitt sista klädbyte. Naturen är fantastisk! Och föränderlig...
Nymf i sitt sista stadie. Lik en kräfta, eller hur?
Att fånga en redan färdigtransformerad slända på bild var lättare. De var inte lika intressanta... ;) Eller handlade det om att de var liiiiiite svårare att håva in?
Men självklar hittade vi också iglar. Både hästiglar och äkta blodiglar. Fantastiska djur. Och lite läskiga. Inte många ville ta i dem. Men ALLA ville ha dem!
Vem vill inte ha en sån här liksom?!
Vi ville ha många!
Att få tillbringa dagen så här - göra lite vad man vill - i uterummet gav i sanning mersmak. Så lika mycket som utflykten var en avslutning blev den också en slags upptakt för höstens aktiviteter. Så bra som det här kändes vill vi göra det igen. Och igen. Och IGEN! För här var vi lugna. Tror inte att vi såg skymten av en konflikt i stort sett på hela dagen. Hörde inga ord som gjorde ont i öronen. Och bara en endaste liten gråt på hemvägen - för att man var trött och lite hungrig - vilket är fullt förståeligt! Det var en rejäl promenad.
Här flöt man mellan aktiviteter och vänner. Lek och al(l)var. Mellan olika rum i uterummet, utan att det för den skull blev oroligt. Man fick hålla på tills man var klar - oavsett vad det var. Allt var möjligt!
Vi vet att man inte får plocka fridlysta blommor som t ex såna här fina krutbrännare...
Men titta får man. Med lupp!
- Vem vill ha pannkaka!
- JAAAAAAAG!
Visst kan man också vila i uterummet. Och undersöka hårbotten samtidigt... :)
Ja, det händer så mycket på en dag att man blir alldeles... alldeles... glaaaaaaaad!
Ingen ville gå hem egentligen. Men när det var dags att gå var alla ändå med på noterna och vi gick lugnt och fint hemåt...
... genom ett majsfält. Utan att någon enda liten planta blev nertrampad! Vi vet ju hur det är att ha planterat. Det får man vara rädd om.
Hela dagen var vädergudarna på vår sida. Ända tills...
... vi var nästan hemma. Då! Öppnade sig himlens portar. Eller nä... Men ett litet sommarregn föll över oss så vi blev som nyduschade med kläderna på. Men det kunde vi mest skratta åt. Det var inte ens kallt!
Fåren sökte skydd under träden. Vi passade på att hälsa.
En underbart rolig dag var över. Vi antar att ni inte hade några problem med läggningen... Ett speciellt varmt tack från oss alla till Bofinksmamman som var med oss idag. Så roligt att du ville komma. Och vilken tillgång du var för oss! Tack!
Den här terminen är snart över. Men ändå känns det som om det bara är början - på nåt nytt, spännande och fantastiskt. Den som väntar på nåt gott - väntar alltid för länge! Men snart är det augusti. Då kööööööör vi!
Några gånger till hinner vi väl ses innan semestrarna drar igång. Och ett till sista och ganska viktigt inlägg är att vänta...
Vi ses. Här eller där - välj själva!
Hej hej!
Eeeeeehhhh... Jo... Det var en sak...
... apropå känslor... Vi provade det här idag. Det var JÄTTEHÄRLIGT!!! Men säg inget... ;)
Tjingeling!
onsdag 5 juni 2013
Bästa vänner
Att ha en vän - det är ju för skönt! Någon man kan räkna med i vått och torrt. Som finns där med en hjälpande hand när det krånglar till sig. Någon att skratta med så tårarna rinner. En vän! Idag har vi varit riktiga vänner på Bofinken:
- Jag behöver en blå krita. Jag ska måla hav.
- Jag kan hjälpa dig att lägga på. Vill du det?
Ja, det är ju roligt att kunna skriva sitt namn så då verkar det ju rimligt att alla får ta så många stenar som man har bokstäver i namnet. Här får man tänka till lite... Flera strategier användes. Alla fungerade! Är det inte toppen?
Så fick stenarna följa med in en stund så att alla kunde se. Vi hann nämligen bara påbörja det här projektet så alla hann inte göra sitt namn idag. Då får man se och inspireras av andra. Och dessutom såg vi att bokstäverna i namnet kunde användas för att skriva andra ord också. Himla smidigt! Och bra!
Sedan är det skönt att helt ensam få sitta i sanden och gräva medan syrenerna fyller luften med väldoft, fåglarna (vi har både pilfink, blåmes och rödstjärt som på olika sätt bor på gården) fyller den med skönsång och träden skuggar o fläktar lite lagom. Lite mindfulness - the Bofinken way.
 |
| Samarbete vänner emellan |
- Vilken vill du ha - ljusblå eller mörkblå?
- Ljusblå. Havfärgen!
- Ja tack!
- Ska jag lägga på lite till dig nu?
- Ja, gör det!
- Vad hjälpsamma och trevliga ni är!
- Ja, det är ju så man gör när man är vänner. Man hjälper varandra!
Ja så är det ju. Såklart!
Såklart har vi varit ute massor idag också. Man kan liksom inte låta bli... ;)
Då tog vi fasta på att allt man kan göra inne kan man göra ute. Inne på Bofinken skriver vi ju rätt mycket så hur ska vi tänka ute då? Naturmaterial... Hållbart... STENAR! Vi gör bokstavsstenar!
Vi börjar med att tvätta dem. Och sedan måste de torka...
Hur många stenar får man ta?
För övrigt har vi;
Sett en ovanlig myra. Så här såg den ut.
Sett att två fötter är lika långa som en planka.
Undersökt vattnet lite mer.
Hittat en "ny" skalbagge.
- Det är den!
Ja. En trädgårdslöpare. Den försökte också mycket riktigt löpa iväg i trädgården så det stämde nog. Men helt säkra var vi inte.
- Den riktiga skalbaggen är ju lila på kanterna. Det är ju inte den på bilden.
Bra att vara uppmärksam på detaljer! Sedan flydde skalbaggen hals över huvud för att rädda sig från våra nyfikna nypor så vi får nog utveckla våra undersökningsmetoder en aning. För man vill vara säker på vad det är man hittar... Det är ju därför vi har böcker!
Så har vi hoppat lite...
Så har vi hoppat lite...
Hopp!
Hopp igen!
HOPP!!!
- Det ser ut som om jag flyger!
- Ja, Bofinkar gör ju det.
- Ja!
Nej dra mig på en liten kärra vad vi har gjort mycket idag! ;)
Nu tar vi lite helg på det här. Ha det bäst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)