Husbyggen

Så nu var det dags att börja bygga. Barnen fick samarbeta två och två när de skulle bygga husen till grisarna.
I lpfö98 står det att: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ger uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv. Därför ville vi att barnen skulle få träna på att just att samarbeta. Att dela med sig är också en utmaning i denna åldern. Husen som barnen bygger ska vara allas hus.
Vi plockade fram olika material. Mjölkkartong, papper, saxar, lim och limpistolen. Och självklart materialet från naturen som vi hade samlat in själva.

 

Vi fick börja med att dela kartongerna annars blev de för höga. Barnen tyckte att det lät roligt när de fick "såga" med kniven.

Sen behövde vi limma på papper för att husen inte skulle se ut som mjölkkartonger.

 

Sen började det som barnen tyckte var roligast. Limma på materialet som vi hade hittat själva. Det var roligt men lite pilligt att limma på halm.

 

Barnen fick även prova på att limma med limpistolen. Det behövdes verkligen till de tunga stenarna. Det blev en upplevelse för barnen att se limmet gå från hårt till mjukt och varmt och sen bli till en massa kladdiga trådar. Mycket skratt blev det när trådarna satt fast på limvantarna.

 

Pinnarna var också tunga så det behövdes en limpistol även här

 

Det tog lite tid men till slut var alla husen färdiga och grisarna kunde flytta in.

 

När vi skulle bygga husen ville vi att barnen skulle få prova på något nytt, nämligen limpistolen. I vår läroplan står det att: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap.

Vi letar husmaterial

Vi har fortsatt med vår saga om "de tre små grisarna". Vi började berätta den med hjälp av bilder. Sen gick vi vidare till att berätta den med hjälp av figurer. Så långt var det bra. Men när barnen skulle leka och berätta själva med figurerna så blev de besvika. De grejer som fanns som skulle vara grisarnas hus gick inte att använda på det viset som barnen ville. De ville att grisarna skulle kunna gå in i husen, såklart (hur tänkte vi?). Men, men det finns ju lösningar på allt.
Vi har ju sett att dessa barn är väldigt intresserade av att bygga nu.
Förskolan har i uppdrag att "de behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten" (Lpfö98)
Därför ville vi utmana dem i detta. Så denna öppning som kom ifrån barnen var perfekt.
Vi gav oss helt enkelt ut i naturen för att hitta lämpligt material att bygga nya hus till grisarna.

 

Vi hittade torrt gräs som kan passa till halmhuset

 

 

Vi hittade stenar som får bli tegelstenar till ett av husen

 

Och pinnar fungerar nog bra till trähuset

Sen var det bara att packa ner alla fynd och bege sig hem till Bofinken igen. Fynden fick ligga och torka en stund innan det var dags att börja bygga.

Den stora byggar dagen

Ja visserligen byggs det ofta och mycket här på Bofinken. Men idag var barnen väldigt inspirerade att bygga. Det blev många byggen, höga, låga, stora och små. Det roliga var att det blev så mycket samarbeten kring byggena. Många barn kunde bygga tillsammans. 
I förskolans läroplan står det att: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker och material. Vi ska också stimulera barnens samspel.
Det var precis det som hände på Bofinken idag. En helt vanlig onsdag.

 

Här byggs det på höjden. Så högt som möjligt. Det gällde att skynda sig innan det rasade

Här fortsatte bygget ute. Många händer och spadar kunde hjälpa till samtidigt. Det svåra var att komma överens om vad det skulle vara. Någon tyckte att det var en tårta någon tyckte ett torn. Men det var inte så viktigt. Bygget avslutades med en flagga i topp. Eller var det ett ljus till tårtan?

 

Plötsligt händer det...

...nej vi har inte vunnit på triss, men nästan. Vi har fått upp vår "Bofinkenskylt". Äntligen! Och Oj så fin den blev! Barnen är jätte glada, nöjda och stolta och det är vi pedagoger också. Ett barn uttryckte det så bra - Åhhh sååå fiiin vår skylt är, den måste jag visa för mamma.
Och så känner vi nog allihop, vi vill visa den för alla!  Så kolla noga för här är den!

Sagan om "de tre små grisarna"

Vi har valt att introducera en ny saga för barnen. Vi valde sagan om grisarna eftersom den innehåller mycket. I sagan hittar man b.la. natur, teknik och språk.
Barnen tyckte om sagan på en gång. Vi behövde inte läsa den många gånger förrän de var med och hjälpte till. Numera berättar vi sagan tillsammans.
Vi började berätta med hjälp av bilder, sedan med hjälp av figurer. Barnen tyckte att figurerna var spännande och ville leka och berätta själva. Därför fick materialet stå framme. Då blev det nya sagor och härligt sammarbete.

När vi lyssnar på sagan lägger vi till ljud för att förstärka språket. Barnen gör olika ljud. En dag när vi berättade sagan så såg barnen en såg på en av bilderna. De undrade då hur den låter och detta var vi tvungna att undersöka lite närmare.Vi lyssnar på sågen och försöker lista ut hur den låter. Barnen lyssnar och testar olika ljud. Till sist kom de överens om att sågen låter  "soiss soiss soiss".

I vår läroplan står det att: ´Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord och berätta..."
Det är detta som vi fokuserar på just nu.

Bofinken får en skylt

Vi upplevde att det har varit svårt för föräldrarna att se vad vår olika hus på gården "heter". Därför behövdes det en skylt på vårt Bofinkenhus.
Naturligtvis så skapade vi den tillsammans med barnen. Vi förklarade att alla inte visste att det heter Bofinken just här där vi är. För att alla ska hitta oss så behövdes en skylt.
Det har tagit lite tid men nu är det äntligen färdig. Barnen har fått klippa, riva och pärla.
Vi behövde arbeta med material som kunde vara utomhus. Därför fick barnen klippa sönder plastband och plastpåsar. även pärlor trädda på ståltråd kunde fungera. Därefter pillade vi in allt marerial i bokstäver skapade av hönsnät. Detta var lite svårt men barnen klarade det bra och är enormt stolta över sin Bofinkenskylt.
I vår läroplan står det att:
"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner"

Skördefest!

Jaha...nu har det varit skördefest igen. Året går verkligen fort. Ön fylldes till bredden av folk som ville titta på konst handla pumpor och njuta at den goda stämningen.

Vi på Bofinken ville också vara delaktiga i den stora festen. Framförallt ville vi visa upp att barnens konstverk är väl värda en extra titt. Få konstnärer är nog så stolta över det som de har åstadkommit som barnen är.
I läroplan (Lpfö 98) står det att: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga...

Vi valde att skapa ett skördefest träd i höstens härliga färger. Detta satte vi upp på vårt staket som ligger längst vägen. Vi ville ju att så många som möjligt skulle få se det.
Barnen fick först måla på stora papper. Det blev en härlig stund runt det stora bordet där alla fick plats. Vi hade pratat om vilka färger som det fanns på träden nu på hösten. Många förslag dök upp och vi plockde fram färger. Ett barn ville absolut ha rosa färg att måla med och det fick hon naturligtvis. Vem vill inte se lite rosa löv bredvid de andra vackra färgerna i träden.

När papprena hade fått sina höstfärger och hade torkat så fick barnen i uppgift att klippa löv av dem. Det blev en stund av stor koncentration och finmotorisk träning.

 

Sen var det bara att laminera löven och sätta upp dem på vårt staket. Oj så stolta våra konstnärer var. Föräldrarna fick inte gå här ifrån förrän de hade sett vårt träd.

 

Småkryp!

 

I vår läroplan står det (Lpfö 98) att förskolan ska sträva efter att varje barn: utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturen.

 

Barnen har varit väldigt nyfikna på småkryp av olika dess slag. De kommer ofta och visar upp något fynd för oss. Vi har tittat noga, känt och pratat om dem. På vår gård finns det mycket nyckelpigor att hitta. Men vart finns de?

Några barn var säkra på att de fanns i rabatterna. Vi gick och kollade och mycket riktigt så fanns det en nyckelpiga där. Vilken lycka!

 

Vi har även hittat gråsuggor på vår utflyckt till Lovisatorpet. Barnen ville ta med sig dem hem. Men vi kom överens om att det var bäst att de fick stanna.

Spindlar finns det också gott om. Dem har vi hittat både inne och ute. En pojke hittade ett stort spindelnät ute. Men det fanns ingen spindel där. Vi började att leta och brevid så fanns det ett nät till med en stor spindel i. Vi försökte ta ett kort och pratade om varför spindeln hade ett nät och att den tycker om att äta flugor.

 

Barnen vill gärna ta upp och känna på insekterna och vi har pratat om hur man ska hålla för att inte skada dem.

 



Nya Bofinkar flyttar in

Hej!

 

 

Nu har det flyttat in nya barn på Bofinken!

Första tiden har vi bekantat oss med vårt nya bo och med varandra. Vi har lekt mycket och undersökt alla nya lärmiljöer och grejer som finns. Barnen har pusslat i massor, pärlat och pysslat. Vi har även fått se en hel del rollekar och fantastiska byggen. Vi har tittat på bokstäver, varit på utflykt och upplevt balansen. Vi har även pratat om hur en bofink ser ut. En flicka frågade hur en bofink låter. Detta var vi ju tvungna att undersöka. Därför satte vi oss vid datorn och lyssnade.

 

Barnen har fått mycket tid till lek eftersom gruppen är förändrad från förra terminen. De behöver tid att hitta varandra och sin roll i gruppen.

I Lpfö 98 (vår Läroplan) står det: "att förskolan ska stäva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp"

Barnen är intresserade av bokstäverna. Här undersöks de grundligt och skrivs av.

Under utflykten upplevde vi balansen och vikten

 

                                                  Vi lyssnar på hur en bofink låter



Tillsammans bygger de ett stort slott

 





Tack!

Ett sista inlägg kände vi att vi ville dela med er. Ett stort TACK från hjärtat för den fina sommarpresenten vi fick från er! Kan det bli mer mitt i prick? Fullträff! Till naturälskande fröknar från naturälskande barn och deras naturälskande (?) föräldrar. :)

 

Boken rekommenderas varmt! Närproducerad författare också... ;)

 

 

 

Vem älskar inte en bok som har sådana här rubriker? Det är PRECIS så som vi

Bofinkar tänker!

 

Än en gång - TACK! <3

 

Vi ses på VIPAN!

Summa summarum

Så är den kommen - den sista officiella Bofinksveckan. Vi är till och med väldigt nära den officiellt sista Bofinksdagen! På fredag är det skolavslutning och alltså slut på det här läsåret. Det betyder att det här också blir det sista blogginlägget från Bofinken. Och det väcker en del tankar hos oss... Har det här känts som ett bra sätt för er att få en inblick i era barns förskoletid? Känner ni att era möjligheter till delaktighet och att kunna påverka verksamheten förbättras så här eller finns det bättre sätt? Har innehållet varit bra? Är det något som saknas eller något som det varit för mycket av? Ska vi fortsätta blogga?

Ett avslut kräver reflektion för att det arbete som snart ligger bakom oss i tiden ska bli till erfarenheter att luta sig mot i framtiden. Erfarenheter som låter oss undvika de största fallgroparna och ta de tväraste kurvorna utan att köra i diket. Erfarenheten kommer att kunna göra att vi kan agera säkert i situationer som kräver det. För att vi vet. Vi har erfarenhet. Men erfarenheter kommer inte utan reflektion. Så nu är det dags att titta tillbaka... Hur har det varit och hur blev det?

Minns ni vårt föräldramöte i våras? Själva tänker vi tillbaka på det som något definitivt banbrytande och värdefullt! Det var inte ett vanligt föräldrmöte - som i och för sig kan vara trevligt också. Men det här kändes som något vi gjorde tillsammans. Energifyllt. Varmt. Hjärtligt. Det var inte bara vi som pratade (även om vissa fortfarande har svårt att vara tysta... ;)) om teman och om att se över ombyteskläder och viktiga datum och ni som tog emot informationen. Det blev diskussioner som vi tror kändes givande för både er och oss. Diskussioner som vi tror inte hade varit möjliga på samma sätt utan bloggen... Eller?
Vår verksamhet är ju egentligen bara halv utan er.  Som den där cirkeln vi pratade om på mötet - där vi utgör den ena halvan och ni den andra som tillsammans bildar en cirkel av trygghet för era barn. Circle of trust... Därför är ju också era tankar och åsikter minst lika viktiga som våra när det nu är dags för reflektion. Ensamma kan vi inte komma så långt. Det är tillsammans med er som vi verkligen kan göra vår verksamhet till något som hela tiden utvecklas och blir bättre för era barn. Framåt och uppåt liksom!
Vi har vår professionalitet med ansvar för att den pedagogiska verksamheten ska vara av hög kvalitet samtidigt som vi ska erbjuda en mycket god omsorg. Ni har er föräldraroll där kärlek och omsorg ska ge barnen en grundtrygghet som gör att de kan utvecklas till sina bästa "jag". Utan trygghet sker inget lärande...

Ja, visst känns det som ganska tunga bitar? Det är ju därför som det är så bra om man gör det tillsammans! Men då måste man ju också ha lite insyn i varandras "ansvarsområden". Kan bloggen vara till hjälp för er där? Skapa insyn?
På föräldramötet kändes det också att ni i föräldragruppen har möjlighet att bygga nätverk för att stötta varandra i era föräldraroller - vilket är helt suveränt. Finns ju egentligen inget viktigare jobb än att vara just förälder. Eller svårare. För det är inte alltid så enkelt att våga vara förälder.  "Alla andra får!" Minns ni? Men "alla andra" fick ju egentligen inte... Hade man "tur" så ville inte ens mamma och pappa vara de enda "dumma" föräldrarna som sa nej. Men sådan tur hade man ju inte så ofta! ;) För de pratade ju med varandra de där mammorna och papporna. Och det var nog bra ibland. Men andra gånger så kunde den ena pappan lugna den andra också  - och säga att det nog inte var så farligt att låta barnen göra lite utflykter ibland. Så det handlar ju inte alltid om att våga säga nej. Man kan våga säga ja också... Om man är tillsammans. Tillsammans är tryggt. För alla!

Hoppas att ni inte tycker att vi mästrar er och talar om hur ni ska göra och tycka och tänka. För det är inte alls så det är tänkt från vår sida. Tvärtom! Man får ju tycka och tänka och säga precis vad man vill. Så länge man inte kränker någon annan såklart! Men att prata är alltid bra. Att ta in många åsikter och vända och vrida på dem. Ta till sig några. Och förkasta några. Kanske kombinera några och snygga till dem lite så att de passar en. Tror att vi skickade med er ett citat på föräldramötet som vi faktiskt tänker låta prägla vår verksamhet under kommande läsår (vi kan prata mer om varför i höst) som lyder så här:

"Man har rätt att vara som man är och ingen skyldighet att vara som någon annan tills dess att man inkräktar på någon annans integritet."

Det är ingen känd källa till citatet. Ingen Einstein eller Strindberg eller så... Men helt vanlig klokskap är aldrig fel! Mångfald och olikheter berikar om de får existera tillsammans med respekt och vänlighet. Så tänker vi... Men nu var ju frågan - hur tänker ni då? Verkar bekant på något sätt... :)
Det är som sagt värdefullt för oss nu att få lite svar på våra frågor i inledningen av detta sista, långrandiga och bildfattiga inlägg. Och om ni har andra tankar och reflektioner kring året som gått tar vi tacksamt emot dem också. Vill man inte kommentera här på bloggen så går det lika bra att skicka ett mail. Eller den gamla hederliga vägen - öga mot öga i hallen. Har ni något som inte passar sig att ta i hallen så löser vi det också. Men som sagt - vi blir oerhört tacksamma om ni skulle kunna tänka er att hitta en liten stund att reflektera tillsammans med oss.

Nu ropar sommaren på oss därute! Hoppas att solen får skina i massor så att energidepåerna blir riktigt fyllda. Att baden blir många och upplevelserna rika. Att skratten får klinga och benen springa. Att det blir gott om tid att bara vara tillsammans. Ta en cykeltur och njuta av vår fina Ö. Äta glass i stora lass. Vi hoppas att inte myggen blir för hemska så att vi, när hösten och vintern åter sveper in oss i det då ganska efterlängtade mörkret, kan tänka tillbaka på långa ljumma kvällar när det kändes som om solen aldrig ville gå ner...

 En riktigt skön sommar önskar vi er!

 

 

 

 

Avslut eller upptakt?

Vi kunde inte önskat oss en bättre avslutning på det här läsåret än den vi fick idag! Sol. Lagom varmt. I stort sett varenda liten Bofink på plats (ååååååhhhh vad vi önskar att vi hade varit alla!!!). Och så målet - Jordtorpsåsen i sin allra allra vackraste skrud! 

Så här efteråt, så vill inte den där sköna känslan i magen lämna en. Ni vet... lite som fluffig-bomull-och-jordgubbsglass-och-att-ligga-på-en-varm-skön-filt-i-solen-känslan. Inte heller kan man riktigt sluta le lite så där fånigt lyckligt för sig själv. Eller sluta berätta för alla som vill höra (och kanske en och annan som inte alls vill det;)) om hur oooooooootroligt bra vi hade det och hur duktiga alla var och hur många blodiglar vi hittade och... Ja. Ni förstår. Men - ska vi ta det från början, eller? Säg JA! :)))

Det märktes redan vid frukosten. Det låg förväntan i luften... Alla visste vad som skulle hända och alla var lika sugna på att få ge sig iväg. På Jordtorpsåsen skulle vi leta efter iglar. "Det är nästan som sniglar fast de finns i vattnet." Ingen visste riktigt hur de skulle se ut - men vi ville veta! Så att ställa upp alla i ett orm-led idag var inga problem... Bara vi kommer iväg någon gång! 

Ja, så ringlade den iväg, Bofinksormen. För dagen i alfabetisk ordning. Ja, man får ju förnya sig ibland. Färden gick på vägar...

... och stigar. Här hade vi god hjälp av en Bofinksmamma som ville följa med på vårt äventyr. Hon visste nämligen om en bra väg som vi fröknar inte riktigt hade koll på. Och det var dubbelt bra - för då kom vi att passera en Bofinkfarmors hus. Och hon var ute, så somliga kunde få sig en mysig kram och klappa lite på hundarna. <3

Färden gick också förbi...

... ett vindkraftverk. "Vad är det där??? Vad högt det är!" Ja, nästan ända upp till solen! 

Så hittade vi:

-Titta! Jag har hittat en guldsten!

- Får jag se? Nej, det där är inte guld. Det är en diamant! 

Ja, man får hålla ordning på ädla metaller och stenar...

Om ni bara visste hur duktiga vi är på att gå! Och hur mycket fart vi har i fötterna när målet kommer inom synhåll... 

Det här gänget blev nyfikna på oss när vi kom traskande.

Framme! Vi hinner knappt sätta foten i naturreservatet förrän ett barn utropar:

"Birgitta, hör du? Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuuuuu! En gulsparv!"

Och mycket riktigt! Nu hör alla det. Den finns på riktigt, den där fågeln som kan räkna till sju! Gulsparven. Och fröken fällde nästan en tår av lycka... :) Fler fågelälskare i världen!

Vi promenerar genom lummiga lundar för att komma hela vägen fram.

Men vi är lite trötta nu faktiskt. Och behöver lite påfyllning i magen. Tur att vi hade packat både bilar och ryggsäckar ordentligt. Där fanns både saft, kex, frukt och pannkakor med jordgubbssylt. Jo... För en sån här dag behöver man energi. Annars orkar man inte med allt utforskande, upptäckande, samtalande och dokumenterande. Så vi tog oss en skön paus bland alla blommor och fjärilar och fåglar - och bara satt där. Mitt i kläderna. Helt nöjda...

 

Men ganska snart så lockade våtmarken lite mer än kakor och frukt. Det är ju det som är så finurligt. Roligheter trumfar gotter. Men det visste ni väl redan...



Utrustade med håvar och hinkar började jakten på iglar och andra blötdjur. Det är ganska spännande när man inte riktigt vet vad det är man letar efter. Eller åtminstone så vet man inte helt säkert hur det ser ut. Såååå... vi doppade ner hinken på vinst och förlust. Voila! Det första som händer är att vi får napp! Ja, inte en igel så lätt. Men en trollsländenymf! Dvs, en sländebäbis. Typ. Alla blev så exalterade över det hastiga fyndet att ett foto var omöjligt. Det blev skakigt och skymt av händer så därför får vi tacksamt nöja oss med en länk till mer vana utforskare och upptäckare på Sveriges Lantbruksuniversitet. Se och njut. Där kan ni också läsa om den fantastiska förvandlingsprocess som trollsländor genomgår. Vi hade dessutom turen att få se en nymf i sitt sista stadie innan den fullständiga metamorfosen till färdig slända. De ömsar "skal" ca 10 ggr innan de är klara. Och den här - stor som en liten kräfta och förvillande lik densamma - var definitivt inne på sitt sista klädbyte. Naturen är fantastisk! Och föränderlig...

 

Nymf i sitt sista stadie. Lik en kräfta, eller hur?

 

 

Att fånga en redan färdigtransformerad slända på bild var lättare. De var inte lika intressanta... ;) Eller handlade det om att de var liiiiiite svårare att håva in?

 

Men självklar hittade vi också iglar. Både hästiglar och äkta blodiglar. Fantastiska djur. Och lite läskiga. Inte många ville ta i dem. Men ALLA ville ha dem!

 

 

Vem vill inte ha en sån här liksom?!

 

 

Vi ville ha många!

 

 

 

Att få tillbringa dagen så här - göra lite vad man vill - i uterummet gav i sanning mersmak. Så lika mycket som utflykten var en avslutning blev den också en slags upptakt för höstens aktiviteter. Så bra som det här kändes vill vi göra det igen. Och igen. Och IGEN! För här var vi lugna. Tror inte att vi såg skymten av en konflikt i stort sett på hela dagen. Hörde inga ord som gjorde ont i öronen. Och bara en endaste liten gråt på hemvägen - för att man var trött och lite hungrig - vilket är fullt förståeligt! Det var en rejäl promenad.

 

Här flöt man mellan aktiviteter och vänner. Lek och al(l)var. Mellan olika rum i uterummet, utan att det för den skull blev oroligt. Man fick hålla på tills man var klar - oavsett vad det var. Allt var möjligt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi vet att man inte får plocka fridlysta blommor som t ex såna här fina krutbrännare...

 

 

 

Men titta får man. Med lupp!

 

 

 

- Vem vill ha pannkaka!

- JAAAAAAAG!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visst kan man också vila i uterummet. Och undersöka hårbotten samtidigt... :)

 

 

 

 

 

 

Ja, det händer så mycket på en dag att man blir alldeles... alldeles... glaaaaaaaad!

 

Ingen ville gå hem egentligen. Men när det var dags att gå var alla ändå med på noterna och vi gick lugnt och fint hemåt...

 

 

... genom ett majsfält. Utan att någon enda liten planta blev nertrampad! Vi vet ju hur det är att ha planterat. Det får man vara rädd om.

 

Hela dagen var vädergudarna på vår sida. Ända tills...

 

... vi var nästan hemma. Då! Öppnade sig himlens portar. Eller nä... Men ett litet sommarregn föll över oss så vi blev som nyduschade med kläderna på. Men det kunde vi mest skratta åt. Det var inte ens kallt!

 

 

Fåren sökte skydd under träden. Vi passade på att hälsa.

 

 

En underbart rolig dag var över. Vi antar att ni inte hade några problem med läggningen... Ett speciellt varmt tack från oss alla till Bofinksmamman som var med oss idag. Så roligt att du ville komma. Och vilken tillgång du var för oss! Tack!

 

Den här terminen är snart över. Men ändå känns det som om det bara är början - på nåt nytt, spännande och fantastiskt. Den som väntar på nåt gott - väntar alltid för länge! Men snart är det augusti. Då kööööööör vi!

 

Några gånger till hinner vi väl ses innan semestrarna drar igång. Och ett till sista och ganska viktigt inlägg är att vänta...

 

Vi ses. Här eller där - välj själva!

 Hej hej!

 

 

Eeeeeehhhh... Jo... Det var en sak... 



 

 

 

... apropå känslor... Vi provade det här idag. Det var JÄTTEHÄRLIGT!!! Men säg inget... ;)

 

Tjingeling!