tisdag 21 maj 2013

Vilket väder!

Helt underbart! Eller? Tänker ni något annat när ni tittar ut och regnet öser ner?

Vi Bofinkar älskar det i alla fall. Så pass mycket att vi med liv och lust plaskade runt tills vi (trots regnkläder!) var blöta utifrån och in. Eller inifrån och ut, om man så vill... Det var inte precis kallt ute och ni kanske minns känslan av galon i värme? ;) Men vi njöt av att få plaska så mycket vi orkade, så att vi också blev lite svettiga rörde oss inte i ryggen.

 
Dessutom - blev man för varm kunde man faktiskt duscha ute idag! ;) MED kläder. Men ändå!

 
Det kom nästan hur mycket vatten som helst! Vi fyllde små kärl...
 
 
... och stora! Man kan se viss koppling mellan dagens tidigare inlägg om man skulle vilja.
 
 
Idag, "inplastad" från topp till tå, fanns det ingen som hindrade att man tog sats och...
 

... gjorde världens största PLASK!!! Vissa fröknar (vi nämner ju inga namn här men... ;)) provade också. Den fröken var inplastad bara till hälften så nu vet hon att det som inte är plastat blir blött! Jätteblött! Men det gjorde inte ett dugg faktiskt. Prova får ni se! Ni kan göra det i smyg om ni tycker att det är pinsamt (eller här på gården... här finns alltid någon fröken som är värre;)). Det är precis lika roligt som när man var liten! Nästan roligare faktiskt...


Och det var nästan lika roligt att titta på. Hade man tur skvätte det lite på en samtidigt!
 

Den ena var "värre" än den andra! Men alla skrattade och hade roligt.
 

Vatten alltså... Kanske den ulitmata leksaken. :)


Det var till och med så roligt att trots att det blev dags för mat...
 
 
... så ville vi inte gå in! "Vi är inte hungriga! Du kan äta!"
 
 
Till sist tog hungern över i alla fall! Pitabröd med ryssröra var nog precis vad små magar behövde efter en sådan aktivitetsfylld förmiddag. Många var vi idag också. Bara ett endaste barn åkte på semester. Resten var på plats. Det dukades alltså till 19 idag. Ett sjå för veckans hjälpreda... Men ingen match såklart. Att räkna till 19 är väl inget för en Bofink!
 
 
Efter lunchen tog vi en lugn vila med massage och lugn musik. Det var jätteskönt så efter vilan kunde vi leka ganska lugnt trots att vi var många som behövde torka innan vi kunde ge oss ut igen.
 

När man har fått plaska av sig det värsta så upptäcker man nya användningsområden för vatten:
- Vad gör du?
- Skriver mitt namn.
För att vi kan... Det är väl gott!

 
- Hur ser ett S ut?
Någon som vet visar. Men vattnet gör att "färgen" tar slut. Då fyller man i resten själv.
- Titta. Det blev en tvåa!

 
Här är delar av en familj. Någon som känner igen sig?


 
Här skapas en bläckfisk.
- 1,2, 3, 4, 5, 6... Hur många armar har en bläckfisk egentligen, undrar konstnären?
- Åtta, svarar vännen raskt!
 
 
Hur tänker vi då?
 
Kommer ni ihåg förra veckan när vi skrev om alla goda saker som kommer av undervisning utomhus? Den här dagen har varit ett lysande exempel på att det är sant. Man blir dessutom så sugen på att prova saker (om vatten särskilt idag) och får massor av idéer när himlen är taket och bara fantasin sätter gränser.
 
I läroplanen står att läsa:
 
Förskolan ska sträva efter att varje barn



• utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv


• utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,


• utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner


 
 
Trots att dagen har erbjudit mängder och åter mängder av tillfällen till matematiska och naturvetenskapliga upptäckter så har fokus legat på kommunikation i olika former. Det blir ju gärna så när man är många tillsammans. Då blir kommunikationen ett viktigt verktyg att använda sig av. Det är inte alltid helt lätt att kommunicera. Men vi övar på... Och det där med skriftspråk - det gör i alla fall att man får prata till punkt på något sätt. Något som vissa av oss gillar mer än andra kanske... Man får passa på! ;)
 
Vi ses imorgon! Här eller där. Eller båda!
 
 

 
 
 

Experiment

Det där med nivån på chokladmjölken måste vi forska vidare på.
Denhär gången med vatten.


Vi har en vattenkanna med två dl vatten. Vi markerar det med röd tape för att minnas.
Vi har också tagit fram ett dricksglas och en blomvas.
Vad händer nu när vi häller vattnet i glaset? Kommer vattnet att vara lika högt som det är i kannan?


Alla fyra medforskare nickar och en entusiast häller över vattnet i glaset.
-Oj, vad mycket! säger en.
-Varför hände det så? undrar en annan.
En tredje tycker sig vara sanningen på spåret.
-Glaset var för litet. Det var för mycket vatten.

Nu ska vi hälla över vattnet i vasen. Teserna pekar nu åt olika håll. Det gissas att vattennivån kommer att vara densamma som i glaset, andra gissar att det kommer bli fullt i vasen.
-Om det är så lite, sen kommer det sjunka upp, kommenterar en.



Vi tömmer över i vasen.
-Oj, vad högt!
-Jag sa ju att det skulle bli dit upp!
-Det här är minst, det här är mittemellan, det här är högst.

-Hur kan det bli såhär? Vad är det för skillnad på kannorna? undrar pedagogen.
Det funderas över om det kan hänga ihop med hur de olika kärlen ser ut.
-Den är rund, den är rund, den är vågig.
-Hur känns det att hålla i? är nästa fråga.
-Den här är smal.
-Får vi gå ut nu?

Javisst! Forskarteamet har fått en upplevelse och alla svar behöver inte stå glaskara ännu.
Det kommer många fler tillfällen att bygga vidare erfarenheter på för att få fördjupa de fysiska kunnskaperna.

Hur tänker vi då?
Vi utgår som vanligt från läroplanen där det står att
-Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten.
-Att barnen utveckar förmåga att använda mattematiska begräpp.

Mors, nu vill jag också gå ut!


 

 

 

 

 

fredag 17 maj 2013

Att se grundläggande fysik i vardagen

Fredag morgon på Bofinken och vi har ägg och mjölkchoklad till frukost.
Alla har snart fått choklad två gånger, utom en flicka som ska få den sista lilla skvätten som är kvar i kannan. En kompis uppmuntrar och säger:
- Det blir mer sen när du häller det i muggen.
Personalen:
-Ja, hur kan det komma sig?
Flickan som väntar på skvätten:
-Det är trolleri.
Den första flickan:
- När man häller i och gör pannkaka blir den platt och  hård.

Härliga reflektioner!

onsdag 15 maj 2013

Man behöver inte gå långt...

... för att hitta spännande saker. Det räcker med att gå utanför dörren - bara man har de "rätta" ögonen på sig.

Idag var det ännu en dag med varierande väder kan man säga. På morgonen hängde regnet i luften. På schemat fanns det olika val som vanligt, varav ett var att gå ut på gården. Och lite regn hindrar ju inte ett gäng Bofinkar! För det finns ju inget dåligt väder - bara dåliga kläder. Det vet man ju!

 
Väl ute hittade vi något att undersöka: hur fort kan en mugg fyllas med vatten? Efter 10 minuter var den redan fylld till hälften. Regnade det verkligen så mycket? Var kom vattnet ifrån? Ur en mugg vatten kan man alltså hitta många spännande samtalsämnen. Och många tillfällen till lärande. Sedan använde vi vattnet i våra vattenvägar. Det finns många användningsområden för vatten...
 


Efter en förmiddag ute var det dags för lunch. Hjälpredan konstaterade att idag var det ett barn mindre än igår som skulle äta. Idag var vi bara 15 barn på Bofinken...

Trots att vi var ute nästan allihop nästan hela förmiddagen var det trots allt ganska många som var sugna på att gå ut igen efter lunch och vila. Och egentligen förstår man ju det. För där ute finns ju så mycket att leka och upptäcka.


Har ni sett det vackra mönstret som finns på vårt stora "hjärtan-träd" på gården? Det är skalbaggar och deras larver som har ätit fram dem. "Vilket mönster!!! Hur gjorde de det?" Ja, det får vi nog fördjupa oss i lite... Men naturen är skön - på så många sätt!


Skön - men lite skrämmande... Ni känner igen storleken på en tvättboll så ni kan jämföra den med ollonborren som kryper på den. Just det här exemplaret kom nog upp i närmare 30 mm. En stadig bit! Den är ju fantastiskt vacker med sina borstliknande antenner och sitt eleganta skal även om den kan vara en riktig skadegörare också. De äter nämligen, förutom löv från ek och andra lövträd, också med förtjusning gärna växtrötter. Vi får väl se om det blir ett ollonborreår i år... Då får vi kanske se många! "Nej jag vågar inte hålla i den. Den kniper mig!" Men det var svårt att hålla tassarna borta också - för man ville ju visa upp fyndet för ALLA! Och om ni visste hur fort den kom upp ur tvättbollen alltså. Det var så blixten stod stilla... :)

 
- Ser du vad stort trädet är?
- Ja... Jag har sett att det bor blåmesar i träden. En gång såg jag ungarna. De var såååå små...
- Har du sett det?
- Ja. Jättesöta var de.
- Ja...
 
Skönt att få sitta i lugn och ro och samtala om saker...
 
 
 
Hur tänker vi då?
 
Hela den här dagen kan väl i det närmaste sammanfattas i målet från läroplanen:
 
Förskolan ska sträva efter att varje barn:
• utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap

För så mycket som vi pratar, frågar och utforskar naturen nu... Ja, mer kan man nästan inte begära.



Sedan avslutade vi dagen med en mumsig hallonsmoothie som efterrrätt till mellanmålet i det vackra vädret under den ljusgröna stora lönnen under solen på Öland i Sverige, Europa, Världen, Universum...

Ja. Ses imorgon då! Någonstans i universum... ;)
 

tisdag 14 maj 2013

Trollhår och vargar

Det var en gång... Fyra ord. Början på en saga, berättad rakt ur minnet. Sedan har du fångat 16 små nyfikna personers fulla uppmärksamhet. Om du har "den rätta knycken", som farbror Melker sa!

Knycken i det här fallet handlar om att ha den rätta inlevelsen. Att själv varar sugen på sagan när du berättar. Alla kan inte... Men idag hade vi besök av någon som kunde. Fröken Lotte från Staren! Med inlevelse i både ord och kroppsspråk tog hon oss med in i skogen tillsammans med stackars Rödluvan och lät oss möta den hungriga vargen. Och trots att vi har hört sagan förut fångades vi av alla detaljerna  i den här versionen. Och vargens röst... och mormors... och rödluvans...


Som tur var hade sagan ändå ett lyckligt slut. Och kan ni tänka er - vår Karin är också med i Rödluvan! Jo, det är sant. För mormor, jägaren, Rödluvan och hennes mamma och pappa ställde till med fest i Rödluvans hus för att fira att alla var tillsammans igen. De åt bullar och drack av den hemmagjorda saften som Rödluvan haft med sig till mormor och det var då Karin dök upp. Hon spelade nämligen upp till dans där i sagan. Och plötsligt blev sagan levande här på Bofinken! Den verkliga Karin tog såklart fram gitarren, precis som i sagan, och vi spelade, dansade och sjöng tillsammans med Rödluvan och hennes vänner. Men inte med vargen såklart. Den har ingen sett till sedan den dagen... Eller?

Det är ganska fantastiskt att få uppleva en saga så här tillsammans med barnen. Fantasin möter verkligheten ... allt flyter ihop. Kittlar tankarna. Utmanar sinnena. Inspirerar kreativiteten och språket. En bra dag att vara Bofink! Vi hoppas att Lotte snart kommer tillbaka och att hon då har en annan saga med sig. Undrar vilken det blir då...

Så skulle maten fram. Det betyder en hel del jobb för veckans hjälpreda. Idag skulle 16 barn äta på Bofinken!


 
" Det är ju 17 gafflar! Det är en för mycket. Här!" Matematik är ju inte svårt.

 
En faslig massa byttor med mat var det också. Men det var ingen konst att hålla redan på dem heller. Det var väl egentligen bara en sak som var lite mystisk...

 
Vad är det här alltså? Grodor? Eller trollhår??? Jasså - groddar! Fast kanske ändå att det är lite hår från ett troll...


 


Vi längtar ut nu. Så stora delar av dagen har tillbringats utomhus. Skönt! Då passade vi på att prova om man kan måla med maskrosor. Det kan man...
 
"Kan vi fånga vinden?" Ja. Och då ser den ut som en prinsessklänning som ska gifta sig...


Härligt att i alla fall stundtals kunna vara utan jacka och få jobba i full frihet.
 

Inne på Bofinken skiner ju solen nästan alltid. Ute är det dock lite olika. Men även där har den lyst idag... Och blommorna blommar och gräset är grönt. Livet är gott!

Vi ses som vanligt då. Imorgon.
Hej så länge!
 
 
 

måndag 13 maj 2013

InSPIRAtion och värme

Det blir sporadiska inlägg nu på bloggen. Den där tiden alltså! Man blir lika förvånad varje år över hur fort tiden går och hur veckorna nästan aldrig är hela utan har röda dagar både på annars gröna och orangea dagar. Ja, ni är med va'? Kopplingen till vårt schema... ;) Samtidigt är det ju rätt skönt också att få någon extra ledig dag när det är såååååå fantaaaaastiskt där ute i världen! Grönt och skönt. Ljust och soligt. Varmt och spirande...

Apropå spirande - så sågs vi ju några stycken på Köpstaden i helgen med anledning av ÖLAND SPIRAR. Kul att ni kom och var sällskapliga en stund trots att solen sken för allt vad tygen höll! <3
Och ni var ju inte ensamma heller. Så mycket folk som kom och stannade länge och lät sig insprieras och fascineras av vilka härliga, kreativa och nyfikna barn vi har i Mörbylånga Kommun!
Här kommer ett litet axplock av vad det bjöds på:



Vår del av det hela... Lite ofullständigt men man får ändå en bra bild av hur det ska bli.
 

Fler än vi har ett stort fågelintresse. Med betoning på STORT! Svan i naturlig storlek...


Några har ett stort intresse för djungeln. Tja... då bygger man sig en djungel!
 

Här hade somliga kunnat sitta hela dagen... Men det fick jag inte! ;) Här sjöng fåglarna nämligen. Och hela fågelboet var fyllt av barnens bilder av olika arter. Fantastiskt. Något att bygga hemma kanske...
 
 
Löv i keramik... och lite annat smått och gott från naturen.



Här kan man se hur stor en havsörn faktiskt är. Och hur många barn som krävs för att fylla vingbredden...
 

Djur som kan flyga är över huvud taget spännande. Här har några fördjupat sig i fjärilarnas värld.


 Vårt tillhåll igen. Lite mer saker på plats. Ni känner väl igen planteringarna?

 
Ljus är också roligt. Och färger...


Och ljus tillsammans med insekter är ju oemotståndligt!
 


De ser imponerande ut på väggen också.
 

Vi visade också upp vårt mikroskop-ägg. Det var väldigt spännande att titta hur saker ser ut på väldigt nära håll både för stora och små. Har ni tittat på håret i närbild? Kom in till oss annars för en personlig analys... ;)
 

Huden är inte heller sig riktigt lik om man tittar nära. Och inte tyget som tröjan är gjord av heller... 
 


Livspuckar ja... Saker som är nödvändiga för livet. Ursprungstanken kommer från ett tv-program där man spelar ett spel och livspuckarna blir något som ger extra liv. Och så löper tanken vidare... Vad behöver olika varelser för olika puckar? Vad ska de innehålla? Vad får man för effekter? Barn är kloka alltså...
 

 

 
Ja man blir verkligen inspirerad av all den kreativitet som barnen delar med oss. Så nu -  laddar vi redan om inför nästa års festligheter. Boka in det redan nu! ;)

På Bofinken idag har det varit intensivt. Vi var många barn och få pedagoger. Då är man glad och tacksam för "uterummet" - alltså gården/lilla skogen/hasselskogen/NATUREN. Och tacksam för ett fantastiskt väder, om än lite blåsigt mot slutet av dagen. Uterummet gjorde att barnen, trots att de var många, kunde hitta "sitt" rum och alltså finna lugnet i stormen. Idag kunde vi också för första gången låta vattnet rinna en stund i vår lilla diskbänk. Och vatten är ju alltid fascinerande... Dessutom märks det att barnen börjar bli gamla och visa. Diskussionerna kring vattenleken handlade om att man kanske skulle hämta både stövlar och överdrag. Frivilligt! Bänken har nämligen vissa problem med tätningen i avloppsregionen... ;) 



Alltså... det är nåt som läcker...
 


Om man är snabb (och det är man)...
 

... så hinner man fånga samma vatten som man nyss hällde i rännan!
 
Alla vårens färger passar så bra att ha till vattnet också. Och blommorna behöver ju vatten. Annars dör de... Argument som är svåra att säga emot. ;)

 
Och när våren och sommaren gör sitt intåg - jamen, då vill man ju ha picknick!


Och här finns gott om plats. Några vill hellre ha sin picknick under trädet...
 

Och ibland, när man får välja själv, är det skönt att bara få vara ensam... Det är en underskattad aktivitet. Att umgås med sig själv. Och att gräva samtidigt gör ju gott...
 

Annars kan man lukta på blommorna också...
 
... eller bara vila sig lite i sanden efter att man har gungat. Skönt!
 


Men även om det är skönt att vara ute så är det ganska skönt att få ha hela Bofinken nästan för sig själv. DET är inte ofta det händer! Då kan de mest fantastiska fantasifulla saker ske med leran. Då blir den brandstationer...
 

... och eldar som brandstationen (ja, brandmännen som jobbar på brandstationen då) får släcka!
 

För det grönskar ju nästan lika mycket inne...
 
 
... som ute. Och att få välja vad man vill en så'n här dag - det är ju bara för skönt!
 
Inte nog med att det är skönt att vara ute. Det är nyttigt också! Visste du t ex att:

  • det finns ett positivt samband mellan utomhusundervisning och minskade stressnivåer hos barn
  • redan efter bara 4-5 minuter i naturen sänks både puls och blodtryck
  • utomhusvistelse har en positiv inverkan på barns fantasi och kreativitet
  • barn som har tillgång till en omväxlande utomhusmiljö har färre sjukdagar, är friskare, leker mer variationsrikt, får bättre motorik och kan koncentrera sig bättre
Det är bara några av alla fördelar med att ha ett "uterum". Visst är det gott?!

Men - vi ses imorgon igen då! I hallen. Eller här. Eller båda... :)