Men det var nu inte riktigt den värmen vi tänkte på. Utan värmen man känner efter gårdagens föräldramöte... Det är ganska roligt att höra att det på många håll pratas om Bofinksfamiljen. För det känns precis så! Som att vi är en enda stor familj! Kanske är vi den ultimata "regnbågsfamiljen"! ;))) Efter våra möten - om det är en Luciafest, föräldramöte eller arbetsdag spelar ingen roll - så blir känslan ännu tydligare. Det finns en värme där som jag inte tror är så vanlig...
Känslan av fullbordan kommer sig av tanken bakom bloggen som verkar fungera precis som det var tänkt med tanke på den korta tid som den har existerat. Den var att ni föräldrar hela tiden skulle vara så insatta i det dagliga arbetet med barnen att vi skulle kunna ägna oss åt att prata om andra saker när vi träffades. Och nog tycker i alla fall vi att det kändes som att det funkade. Vad tycker ni? Förhoppningen är ju att ni så småningom ska bli så varma i kläderna att ni känner er bekväma med att tycka och tänka om verksamheten. Komma med lite idéer (en och annan idé har vi ju redan fått) och känna att ni faktiskt kan påverka det som händer här på förskolan. Nu är ni ju lite insatta i läroplanens mål också.
Två frågor från barnen: "Men... Hur kan vuxna bygga?" och "Varför lekte de vuxna?" Tja... Varför inte?
Och att ni med liv och lust var med på leken som vi gav till barnen... Ja, eftersom vi känner era barn ganska väl vid det här laget så blev vi väl egentligen inte förvånade att det var så självklart för er att leka lite. Men det var ändå så härligt att se. Det är så här det ska vara på ett föräldramöte! Vi behöver varandra för att det ska bli riktigt bra! Och det här känns riktigt, riktigt bra! I magen. Och i hjärtat... Så till nästa läsår höjer vi ribban. Utvecklas. Tillsammans! <3
Inspirationen kommer såklart av alla givande diskussioner som blev både i smågrupper och när vi satt tillsammans i ringen. Den som vill deltar aktivt och pratar. Den som hellre vill vara mer tillbakadragen får vara det. Diskussionerna kommer ju ändå alla tillgodo. Men på något sätt så bidrog alla som var närvarande och det lyfter frågorna till nya höjder. Svaren var ju inte på något sätt självklara och några rätta svar var vi väl ganska överens om att det inte fanns. Men bara det ATT vi tillsammans stötte och blötte gör att tankarna får ny fart. Man får boxas lite med dem. Det behövs. Så det inte stagnerar liksom. Annars är det lätt hänt att man har sin bild klar. Man tänker som man alltid har tänkt. Det har ju fungerat bra hittills. Eller hur? Men tankarna mår bra av lite boxning! Världen är föränderlig där ute och då måste tankarna också förändras lite. Ifrågasättas. Här blev det lite skön match för hjärnan. Det lyfter, spirar och tar sats! Hösten kommer bli härlig! :)
Man blir varm i hjärtat av sådana här möten. När det verkligen känns att vi jobbar tillsammans. Tycker att bilden vi fick av att vi är som en cirkel runt barnen där ni föräldrar utgör den ena halvan av cirkeln och vi här på förskolan den andra kändes klockren. Det skapar trygghet för barnen att vi har en gemensam linje... Vi är rädda om varandra och vi lär oss och har roligt tillsammans. Vi sluter upp och finns där hela tiden. Det finns plats att vara sig själv. Lyckas allt som oftast. Och ibland blir det inte riktigt bra... Men vi tar oss igenom det tillsammans. Skönt!
Värmen där ute gör inte ont heller! Så härligt! Men solen är förrädisk också. Så glöm inte att ta med solhattar och tunna och svala långärmade tröjor/skjortor hit till förskolan! Det är trots allt det bästa solskyddet. Kanske en flaska med solskydd också. Och kolla efter fästningar! Ibland händer det nämligen att vi bara kastar oss ner på marken och njuter av allt livet som kryllar. Men bara ibland... ;)
Njut av kvällssolen nu så ses vi i hallen imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar