Trollhår och vargar

Det var en gång... Fyra ord. Början på en saga, berättad rakt ur minnet. Sedan har du fångat 16 små nyfikna personers fulla uppmärksamhet. Om du har "den rätta knycken", som farbror Melker sa!

Knycken i det här fallet handlar om att ha den rätta inlevelsen. Att själv varar sugen på sagan när du berättar. Alla kan inte... Men idag hade vi besök av någon som kunde. Fröken Lotte från Staren! Med inlevelse i både ord och kroppsspråk tog hon oss med in i skogen tillsammans med stackars Rödluvan och lät oss möta den hungriga vargen. Och trots att vi har hört sagan förut fångades vi av alla detaljerna  i den här versionen. Och vargens röst... och mormors... och rödluvans...

Som tur var hade sagan ändå ett lyckligt slut. Och kan ni tänka er - vår Karin är också med i Rödluvan! Jo, det är sant. För mormor, jägaren, Rödluvan och hennes mamma och pappa ställde till med fest i Rödluvans hus för att fira att alla var tillsammans igen. De åt bullar och drack av den hemmagjorda saften som Rödluvan haft med sig till mormor och det var då Karin dök upp. Hon spelade nämligen upp till dans där i sagan. Och plötsligt blev sagan levande här på Bofinken! Den verkliga Karin tog såklart fram gitarren, precis som i sagan, och vi spelade, dansade och sjöng tillsammans med Rödluvan och hennes vänner. Men inte med vargen såklart. Den har ingen sett till sedan den dagen... Eller?

Det är ganska fantastiskt att få uppleva en saga så här tillsammans med barnen. Fantasin möter verkligheten ... allt flyter ihop. Kittlar tankarna. Utmanar sinnena. Inspirerar kreativiteten och språket. En bra dag att vara Bofink! Vi hoppas att Lotte snart kommer tillbaka och att hon då har en annan saga med sig. Undrar vilken det blir då...

Så skulle maten fram. Det betyder en hel del jobb för veckans hjälpreda. Idag skulle 16 barn äta på Bofinken!

 

" Det är ju 17 gafflar! Det är en för mycket. Här!" Matematik är ju inte svårt.

 

En faslig massa byttor med mat var det också. Men det var ingen konst att hålla redan på dem heller. Det var väl egentligen bara en sak som var lite mystisk...

 

Vad är det här alltså? Grodor? Eller trollhår??? Jasså - groddar! Fast kanske ändå att det är lite hår från ett troll...

 

Vi längtar ut nu. Så stora delar av dagen har tillbringats utomhus. Skönt! Då passade vi på att prova om man kan måla med maskrosor. Det kan man...

 

"Kan vi fånga vinden?" Ja. Och då ser den ut som en prinsessklänning som ska gifta sig...

Härligt att i alla fall stundtals kunna vara utan jacka och få jobba i full frihet.

 

Inne på Bofinken skiner ju solen nästan alltid. Ute är det dock lite olika. Men även där har den lyst idag... Och blommorna blommar och gräset är grönt. Livet är gott!

Vi ses som vanligt då. Imorgon.

Hej så länge!