Öland Spirar 11-12 maj 2013

Vi tänkte att vi skulle flagga för en aktivitet som kommer bli aktuell om en dryg månad - nämligen Öland Spirar. Upplevde ni det förra året? Man kan säga att det är Ölands Skördefests lilla baby. En avknoppning som startade förra året, med satsning på trädgård, konst, mat och allt det som senare leder till skördefest.

I år vill Mörbylånga kommun visa upp alla våra härliga barn och deras upptäckarglädje inför naturen och allt som finns i den. Alla förskolor har fått en förfrågan om man vill delta och visa upp hur just våra barn utforskar och undersöker naturen. Vi tackade såklart JA till att vara med! Vi älskar ju naturen och allt som finns i den.

Nu är inte tanken att vi på något sätt ska profilera vår förskola. Det är barnen i fokus. Precis som det ska vara. Barnens ord, görande och skapande kommer att visas i Bokvärldens gamla lokaler på Ölands Köpstad 11-12 maj. Där kommer man också att få prova att göra enklare experiment, kanske plantera något frö, se någon liten film... Lite gott och blandat kan man säga.

Då har vi också en fråga: finns det några av er föräldrar som tillsammans med era barn skulle kunna tänka sig att hjälpa oss att bemanna den lokalen under någon liten stund mellan klockan 11-14 på lördagen den 11:e? Det krävs inga stora insatser och frågan kommer att gå ut till alla föräldrar på Algutsrums förskola (och såklart även de andra deltagande förskolornas föräldrar) så man ska inte behöva stå där hela lördagen. Blir vi många så kanske det räcker att man är där en halvtimme eller så. Och då kan ni ju passa på att se utställningen... De andra förskolorna har många spännande saker att visa upp också ska ni veta. På söndagen kommer man att kunna se utställningen men då kommer den att vara obemannad.

Fundera på saken och hör av er till någon av oss i personalen om ni kan tänka er att ställa upp. Vi kommer naturligtvis att vara er evigt tacksamma!

Vi ses!

Påsk hos Bofinken

Efter några dagars tystnad är vi nu tillbaka. Ibland blir det lite "extra allt" över dagarna liksom... Kanske har det hänt er också någon gång ibland? Inte? OK... Hos oss blir det lite så i alla fall. Ibland bara. ;)

Idag blev det i alla fall lite onsdagsmys på Bofinken. För att smygfira påsken. Karin i köket bjöd oss på påsklunch nämligen och då ville ju inte vi vara sämre än att vi gick hela vägen vi också. Så imorse startades bakugnen och ingredienser till rulltårta blandades enligt konstens alla regler.

 

 

 

 

 

De mest morgonpigga (dvs de som kom tidigast till oss) av barnen fick hjälpas åt med smeten. Sedan fick alla hjälpas åt att göra sin egen bakelse.

 

 

De såg otroligt goda ut! Och ja - de smakade inte sämre kan vi lova. Medan vi turades om att vara bagare kunde man också välja att förbereda för själva sittningen. Vi tänkte oss långbord idag. Det är ju för mysigt att kunna sitta tillsammans när det är fest! Men hur ska man veta var man ska sitta när ingen har sin vanliga plats? Problem är till för att lösas. Vi gjorde egna placeringskort! Vart och ett olikt det andra - unika. Precis som vi...

 

 

 

 

 

Visst blir man sugen att sätta sig till bords?!

 

Det gjorde vi ju också... Först köade vi till buff'én och sedan njöt vi av maten. Idag fick man till och med påskgul juice till maten! Kan det bli mycket bättre än så?

 

 

Vi vill ju inte vara sämre än facebook och instagram här. Voila - en matbild! ;)

 

Hur tänker vi då?

 

Jo, visst kan vi räkna upp målen från läroplanen även här. För de finns med oss hela tiden. Som en slags ryggrad. Ni kanske till och med kan applicera några av de mål som vi redan visat er på de här aktiviteterna. Men idag låter vi bloggen vila från mål. För det här var en dag fylld av känslor (både upp och ner - precis som livet är), närvaro, samvaro, utrymme för individ och grupp, kreativitet, lek och omsorg. Precis som alla dagar. Men med liiiiiiite högre mysfaktor när påsken knackar på dörren och kanske till och med våren är på gång. Idag samlades nämligen årets första nyckelpigor in... Just sayin'! :)

 

 

 

Glad Påsk på er! Kanske några av oss syns på Blåkulla imorgon? Kör försiktigt med kvastarna då. :)

 

 

 

 

 

 



 



Tacksamhet

Fredag morgon. Redan!

Vi är så tacksamma för all positiv respons som kommit till oss. Redan! Från flera håll. Oväntade håll! Det känns stort. Tack!

Det är viktigt för oss att ni föräldrar vet vad det är vi gör hela dagarna tillsammans med era barn. Men också varför vi gör det! Att ni ser att läroplanen är ett levande dokument för oss men att omsorg såklart är lika viktig. Lärande sker bara om man känner sig trygg och mår bra. Och vi tror att vi gör det på Bofinken. Känner trygghet och mår bra... För det riktigt kokar i kunskapsgrytan!

Vi är också tacksamma för att vi har fått påpekat för oss en del brister hos bloggen. Nämligen att man inte kunde kommentera om man inte har ett google-konto. Dåligt. Mycket dåligt! Det var en liten knapp där som jag inte tänkte på i hastigheten. Fort och fel,  ni vet... Men nu är den fixad.
Välkomna att kommentera! För lika viktigt som det känns för oss att få berätta om vår verksamhet på ett vuxenplan, lika viktigt är det ju att få respons på det vi gör. Så att vi kan växa och bli bättre! Och det är det som är grunden till varför bloggen finns. Vi vill ha dialog! Såklart!

Nu ska vi ställa fram frukost på Bofinken! Ägg... Va?! ;)

Vi ses!

Äggande tankar

Vi tar ett kort inlägg till. Så vi kommer i fas! ;)

På vår planering i fredags funderade vi kring att introducera ägget för en grupp barn. De har börjat ställa frågor när vi har byggt vårt fågelbo och funderat kring vem som ska lägga sina ägg där, hur lång tid det tar innan äggen kläcks och hur många som kan tänkas dyka upp i boet. Ja, då är det ju bara att hugga tag i trådänden och börja nysta. Undrar om inte änden sitter fast i ett träd... som de flesta andra av våra trådar på något sätt gör. Hmmm... där tror jag bestämt att det dök upp en idé!!! Håll utkik! :)

Så här började vi:

Man kan ju tänka sig att "alla" vet hur ett ägg ser ut. Men hur ser det ut egentligen? Vi tänkte börja känna på formen genom att jobba med lera. Samtidigt ställde vi frågan: Vad har ägget för form?

- Det är lite triangligt, säger någon.
- Nej! Det är runt, säger en annan.

Det skulle ju vara lätt att tala om det "rätta" svaret här. Eller hur? Nog känner vi lite hur det kliar i tungan när man "vet" vilket svaret borde vara? Men barn är kloka. Och kompetenta!

Hade du kunnat säga namnet på den här formen när du var 4 år? Kan du det nu? OK, det här kanske är lätt för dig som är vuxen. Så vi får väl hitta på en utmaning till dig också. Även vuxna behöver utmaningar. Det är därför som vissa av oss jobbar som förskollärare... ;)



Vad har den här formen för namn till exempel? För lätt? För svår? Låt oss inte värdera om det är bättre att veta än att inte göra det. Men om du var tvungen att beskriva den här figuren för någon som inte ser den hur skulle du göra då? Triangligt är inget dumt ord alltså! Men om ni vill veta det "rätta" svaret får ni fråga. Eller googla... Gör vad som känns bäst. Men det sätter fingret på något viktigt: om man får en fråga att med ord beskriva något som man inte riktigt vet vad det är så måste man ju lösa problemet på något sätt. Man får försöka hitta referenser till något man känner igen och se vad som passar. På ett ungefär i alla fall. Förstår ni hur man kan säga att ett ägg är triangligt nu? För runt... Tja... jag vet inte. Ett ägg är ju inte en cirkel. Eller ett klot? Eller?

Så om man inte riktigt vet hur man ska göra ett ägg av lera... om man inte känner till formen, då kan man kanske börja med att rita. Och det gjorde vi.

Och nej, just nu så kan vi inte visa bilden "rätt"! Men ni får väl luta huvudet lite åt höger... Så ser ni ett ägg. Med en bofink i! Och med en förtydligande text.

 

 

Ja, de är fantastiska era barn!

 

 

Hur tänker vi då?

 

Som vanligt hittar vi våra mål i läroplanen:

 

Förskolan ska sträva efter att varje barn

• utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,

• utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar

• utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö98, rev 2010)

 

 
Allt detta - ur ett ägg! Äggande eller hur?

Nu var det nog allt. För idag!

Ses imorgon! 



 



Att vara två tillsammans med få

Vi huttrar oss igenom dagarna nu. Det är inte lätt att vara en liten Bofink om vintern...Tur att vi har blivit så bra på att klä på oss! ;)

Tisdagar och torsdagar har vi förmånen att få vara en extra personal i barngruppen. Det är bra! Man ska inte förringa vikten av ett extra par händer och ögon. Det innebär att vi kan arbeta i grupper med bara ett fåtal barn och med två pedagoger. Och nu när vår struktur i tillvaron börjar ge resultat så innebär det rena guldtillfällen tillsammans med era barn. Med det här arbetssättet kan en pedagog jobba med fullständigt fokus och närvaro tillsammans med barnen. Finnas tillhands för en hjälpande hand om det skulle behövas eller ställa frågorna som leder tanken vidare. Ett praktiskt exempel:

Arbetet med tranan fortskrider. En pedagog sitter tillsammans med barnen och letar nyanser att klippa ut ur olika tidningar och placera ut på en näbb eller vinge. Vi ser bilder på tranor som står i par och pedagogen undrar om det är två vänner som står där. Men barnen tror att det är en mamma och en pappa. Diskussionen går vidare. Man diskuterar hur tranan lever och om den blir kär i en flicka eller pojke precis som människor. Här snuddar vi vid en viktig fråga om genus... Men den här gången glider samtalet försiktigt vidare tillbaka till tranan. Det måste passa också - och nu vill vi ha fokus kvar på det praktiska arbetet med att färglägga vår fågel.

Vi letar efter fågelboken för att se om man kan läsa något om tranans liv där, men konstaterar att den nog följt med på utflykt tillsammans med den större gruppen barn. Då tar vi fram datorn, som hamnar mitt på bordet bland tidningar, saxar och lim. Medan vi fortfarande har intresset uppe ser vi inget om samkönade relationer bland tranor på nätet. Däremot hittar vi information om hur tranan bygger sitt bo och om att den oftast lägger två ägg... Det kanske är nyttig information. För oss som pedagoger i alla fall. Som redan har börjat tänka på nästa steg.

Hur tänker vi då?

Ja, det här fick vi tänka en stund på men jo - det måste med alltihop! För så här står det i läroplanen:

Förskollärare ska ansvara för
• att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen
– ges förutsättningar för utveckling och lärande och samtidigt stimuleras att använda hela sin förmåga,
– upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker,
– ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper,
– får stöd och stimulans i sin sociala utveckling,
– ges goda förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer och känna sig trygga i gruppen,
– stimuleras och utmanas i sin språk och kommunikationsutveckling
- stimuleras och utmanas i sin matematiska utveckling
- stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik



Det blir en del att tänka på där. Och då kan det vara bra att få vara två och ha möjlighet att snappa upp intressen, lärandesituationer, turtagning, relationsskapande och... ja, allt det andra som händer medan man "bara" sitter där och klipper. Inte mycket är så bara när man börjar titta närmare på det. Faktiskt.


Som ni märker så är det inte alltid lätt att hinna med att skriva inlägg varje dag. Det är möten och föreläsningar och... och... och... Vissa dagar bara slutar man tidigt och försöker hinna dammsuga eller bara lägga sig rakt upp och ner i en soffa. Men vi lovar att försöka uppdatera så ofta vi bara hinner. För här händer det grejer! :)

Vi ses!



Måndag igen

Välkomna till en ny vecka på Bofinken!

I fredags var det vår planeringsdag. Det innebär att de barn som är hos oss tillbringar förmiddagen på Vipan. För flera av barnen, för att inte säga alla, är det veckans bästa dag. Något att längta till och se fram emot. Det kan man förstå - i fredags hade de nämligen meliodifestivaldisco! Inte utan att man blir lite sugen själv... Får se hur det går nu på fredag. Kanske det dyker upp tre "extra" på Vipan. Lite längre. Lite äldre. Lite tokigare... ;)

Till ordningen!
När vi sammanfattade veckan, som vi alltid gör på fredagar, inser vi hur mycket som har hänt sedan höstterminen. Allt går så mycket lättare nu. Därmed inte sagt att det är friktionsfritt. Men mycket lättare är det. Nästan alla klär på sig själva nu så det går ganska smärtfritt när vi ska gå ut. Vi har jobbat ganska hårt för det, så det känns skönt att det har gett resultat. I samma anda har vi nu också börjat öva på att klara toalettbesöken själva. Några tycker att det är självklart att prova och är stolta över att klara det själva medan andra inte riktigt är beredda att försöka. Då uppmuntrar vi lite försiktigt. Det handlar inte om att vi ska pressa någon att göra något som den inte är beredd att göra. Men ibland behöver man kanske en liten puff... Självklart är vi där och hjälper dem och ser så att man har torkat klart. För det är ju så vi jobbar - för självständiga, trygga och glada barn.

Hur tänker vi då?

I läroplanen står det:

Förskolan ska sträva efter att varje barn

• utvecklar sin identitet och känner trygghet i den

• utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga (Lpfö98, rev 2010)

Självklara saker kan man tycka. Men det gör sig inte självt! Så man får låta det ta lite tid... Puffa - men samtidigt finnas tillhands när det behövs. För vem behöver inte en hjälpande hand ibland? Det är ju hela poängen med att existera tillsammans med andra. Att man kan lära och dra nytta av vad andra kan och har lärt sig så att man själv kan komma vidare. Nästa gång är det någon som har något att lära av dig...
 
På vår förskola har vi en tankemodell för lärande och utveckling som fungerar såväl för stora som små. Man ser utveckling som en trappa man ska klättra uppför med olika steg. Ibland är stegen kanske svåra och höga att klara själv. Då kanske någon vän är lite lång eller stark och kan hjälpa till. Nästa gång kan stegen vara smala o trånga att ta sig över. Kanske vännen då är liten och smidig och kan visa hur man gör. Då kan man tänka att alla har möjlighet att få vara vännen som kan hjälpa till. Och alla kommer någon gång att vara den som också behöver hjälp. Inget är bättre eller sämre. Men allt leder till utveckling om man låter det ske... Det här kan appliceras på påklädning, toabesök, läsinlärning, kompisrelationer... Ja, vad du vill! Tillsammans kan vi nå så långt vi vill. Inget är omöjligt - det tar bara olika lång tid!

Kom vi fram till nåt mer i fredags då? Ja. Vi tänker fortsätta jobba med tranan och kanske någon mer fågel som verkar spännande. Örnar och blåmesar är ganska kul tycker vi. Och kanske hackspett! Intresset för att bygga fågelbon hänger kvar. Tankar finns på att snickra fågelholkar på ett eller annat sätt. I bon finns det under stundom ägg. Är inte det en skön tillfällighet att vi inser det nu när påsken knackar på dörren? ;) Faktum är att idén inte ens kommer från vuxna. Såklart är det barnens tankar som dyker upp när de får tänka fritt. Och tillsammans. Skönt är det!

Men, säger ni nu - det var ett väldigt prat om fredag. Idag är det ju måndag! Jo, vi vet. Men på måndagar är det vår tur att liksom bjuda igen för vår planering på fredagarna till Vipan. Så då byter en av Bofinkarna fjäderdräkt och blir en Vipanfröken. Idag var det hon som sitter bakom tangentbordets tur varför hon inte vet så exakt vad som har hänt på Bofinken. Men jag har hört ryktas att det har varit ganska många barn - 16 när de var som flest. Vi har firat en nybliven 5-åring med frukt och skönsång. Läst böcker. Ätit ryssröra. Haft musikaliska framträdanden av olika slag på vår scen. Och så leeeeeeekt så mycket vi har orkat både inne och ute!

Apropå ute - håll i hatten för nu blåser det upp hör jag! Hujedamig...

Ses imorgon!



 

Hej! Ni Hao! Ciao! Hola!

Det var väl en glad överraskning att titta ut i morse? Lite vinter igen! Tja... kanske inte alla blev så himla glada då, men - vi kan ju inte ändra på faktum så det är väl bara att tänka positivt. Härlig vit snö. Lätt som puder. God som glass... ;)

Hur som helst. Snö eller ej, torsdagen är ju den dagen då Bofinken har idrott. Det är stort. Det är den dagen vi är flest också så alla får verkligen vara med.

Först går... På andra plats går... Tredje...

Vi samlades som vanligt vid grinden. Alla får sin gåkompis. När vi går tillbaka hittar handen samma kompis igen. Det är bra - då vet man att man har någon att gå med både dit och hem. Inget krångel när det är dags att gå hem och alla är trötta. Man tar sin kompis i handen och går hem och äter. Tryggt!

 

 

 

På väg till Rydberggården ser vi att några måste hantera snön vare sig de vill eller inte.

När man tittade på det såg det ganska roligt ut. Osäkert om mannen hade samma känsla...

  

 

 

Det hade snöat så pass att vi var tvugna att hitta en annan ingång när vi kom fram till målet.

 Rydberggårdens småvägar kom nog inte på första plats på skottningslistan...

  

 

 

Ni kommer ihåg att vi har mål för matematik, även om det är naturvetenskap som har lite extra ljus på sig i år. Precis som vi berättade igår så tar vi varje tillfälle att belysa då matematiken, eller något av de andra målen, kommer in naturligt i våra liv. Det här är ju ett givet sådant tillfälle. Alltså benämner vi så mycket som möjligt av det vi gör. 

 

 

 

 

- Det är snö högt uppe på taket! Hur får man bort det då, undrade någon? 

Det tål att tänkas på. Vem skottar taket på kyrkan?

 

Äntligen inne! Innan vi går in i idrottshallen hälsar vi på varandra. Använder höger hand, ser varandra i ögonen och hälsar på något av de språk vi kan. Hittills har vi använt svenska, kinesiska, engelska och idag var det spanska på menyn. Hola! Så börjar vi att springa.

 

 

Med låååååånga steg...

 

 

 

... korta steg...

 

 

 

 

 

 

... och snurrar som karuseller.

 

 

 

 

Dags för pepparkakskull! Då är det viktigt att hålla armkrok.

  

 

På dagens önskelista över saker att göra på idrotten stod pepparkakskull. Reglerna är ganska enkla: alla som inte är pepparkakor eller jagare står i en cirkel och håller armkrok i par. Den som är pepparkaka jagas av jagaren runt och genom cirkeln. Om man vill vila, eller bli "fri", tar man tag i en ytterarm och den som står i andra änden på armkroken blir då pepparkaka och jagas vidare. Men alla lekar som innefattar turtagning kan se enkla ut på papperet så att säga, men vara ganska komplicerade i praktiken. Jag menar - vem vill inte vara pepparkaka? Eller äta pepparkakan?! Då kan väntan bli lång.  

 

Nästa lek handlar om koordination. Då använder vi vår fallskärm. Stor, färgrann och vacker... Man blir glad bara man ser den och barnens glada skratt lät inte vänta på sig. Ovanpå fallskärmen ska en tennisboll rulla runt bara genom att man lyfter händerna. Men om alla lyfter samtidigt??? Ja, vi provade det också... Såklart! Och lite andra saker. ;)

 

 

 

 

Välkommen under vår fallskärm. Eller om man så vill - luftballong...

 

 

 

 

 

Det var en härlig känsla när de som står mittemot varandra får byta plats under fallskärmen.

 

 

 

Hur tänker vi då?

 

Att låta matematiken få en naturlig och verklighetsanknuten plats i våra liv är egentligen inte speciellt svårt. Om man bara har de rätta ögonen på sig. Den finns överallt! När man väl har börjat är det svårt att sluta också. Vi benämner lägen, antal, former och mönster med de "rätta" orden. En rund form är en cirkel. Man står på åttonde plats. Vi använder höger hand när vi hälsar på varandra. Tittar åt vänster och höger och vänster igen innan vi går över vägen. Kan ni vår ramsa innan man går över vägen förresten?

 

Inga bilar

Inga troll

Nu har vi tittat åt alla håll

 

- Den har jag lärt min farmor, sa en flicka idag.

Bra för farmor!

 

Målen ur läroplanen då:

• utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring
 
• utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande  (Lpfö98, rev2010)


Det här är de mål vi har jobbat tydligast med idag. Men många kommer in i de individuella mötena med varje barn under en dag. Som ni ser så använder vi olika språk, jobbar för att era barn ska känna sig trygga och utveckla sin självkänsla och identitet, använder oss av demokratiska beslut och övar oss på att visa hänsyn och respekt. Alla med sina mål i läroplanen. Tänker nog att vi tar det lite lugnt ändå och tar ett eller ett par mål i taget och tittar närmare på dem i anknytning till en faktisk händelse. Det blir ändå mycket så här i början och tanken är ju att ni ska orka följa bloggen - inte att den ska bli ett forum för byråkrati och långrandighet. 
Ändå känns det viktigt att ni vet att det finns nationella styrdokument som vi har att rätta oss efter och se till att de präglar vår verksamhet och att ni känner till hur de ser ut. Att ni vet att det inte är någon slump att vi gör som vi gör på Bofinken. Men som ni ser är ju målen ganska allmänt hållna ändå, så det finns stort utrymme att improvisera och vara kreativ när det kommer till måluppfyllelse. Och var så säkra - den kreativitet som era barn besitter smittar även på oss. Kanske underlättar det lite att vi är som vi är också! Men det har ni väl märkt? ;)

Hasta la vista!

P.S Ni vet väl att det är internationella π-dagen idag. π (pi) som i 3,14592653589... Inte vilken torsdag som helst alltså!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 





Om att ta tag i lösa trådar

Vi har, som tidigare nämnts, några olika trådar som vi har möjlighet att följa i vårt arbete med naturvetenskap på Bofinken. En av trådarna började vi nysta i redan i höstas:

På utflykt till hagen strax utanför hasselskogen hade vi som vanligt packat ryggsäcken full med insektsböcker, luppar, lakan att samla hittade insekter på för att kunna observera dem riktigt ordentligt OCH en fågelbok. Bara om utifall om att... Och mycket riktigt. Vi hörde tranor som trumpetade över våra huvuden och plockade fram fågelboken för att titta närmare på dem. När vi läste om tranan (Grus Grus för er som behärskar latin) kunde vi se att en trana är ungefär lika stor som en ganska lång 4-årig pojke. Barnen reagerade med ett WOW på den uppgiften! Vilken stor fågel! Men sedan flyttade ju tranorna och vårt intresse blev vilande. Men inte glömt...

För någon vecka sedan började vi fundera kring tranan igen. Och i förra veckan minsann hörde vi och somliga, något mer nördiga fågelentusiaster bland pedagogerna (inga namn... men... ni kanske kan gissa), såg ca 15 tranor som sträckte över våra huvuden. Ja - då var det bara att hugga tag i den där tråden igen och börja nysta. Och vips så hade vi mätt upp höjd och vingbredd på en trana på vår vägg i byggrummet! När det var gjort var ju inte steget långt till att skissa upp konturerna av en trana i naturlig storlek och nu är det den som sitter på vår vägg. Barnen är såklart delaktiga hela vägen. Och en stor tillgång!

 

Nu är ju inte alla barnen intresserade av tranan. Tur då att det finns många fåglar i vår fauna! Vet ni - att en havsörn inte är lika stor (från fot till huvud) som en trana men faktiskt har större vingbredd? Det vet vi. Vi har mätt!

 

Hur tänker vi då?

 

Jo, även om vårt prioriterade mål för läsåret handlar om naturvetenskap så betyder ju inte det att vi inte tar varje tillfälle i akt att samtidigt jobba med de andra målen. T ex ett av målen i  matematik som är:

 

• utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp (Lpfö98, rev 2010)

Men huvudsakligen koncentrerar vi oss på att utforska naturvetenskapen. Så tillbaka till tranan. Men glöm inte havsörnen!

 

Hur ska vi komma vidare från en skiss av en trana till något som gör att vi får reflektera över detaljer i tranans fysiologi eller på något annat sätt utmana vårt sätt att tänka naturvetenskapligt? Det är sådant vi funderar över medan våra Bofinkar hälsar på Viporna på fredagar, om ni undrar vad vi gör då. Och i fredags tänkte vi att vi knyter ihop barnens intresse för att klippa (har ni lagt märke till det?) med vår ambition att studera tranan närmare. Vad blir det? Jo, ett slags collage där vi ur olika tidningar jämför färger och nyanser med ett fotografi av en trana. Så klipper vi ut passande små bitar i "rätt" färg ur tidningen och klistrar upp på tranan. Istället för att måla alltså.

 

 

 

 Att se koncentrationen och motivationen hos barnen när de jobbade med detta - ja... det känns lite som att upptäcka meningen med livet. I all enkelhet... ;) Här hade vi möjlighet att träna på språk, turtagning och samarbete samtidigt som vi verkligen skärskådade tranan och alla detaljer hos den.

 

 

 

 

 

• utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama (Lpfö98, rev 2010)

Vi är ju inte på långa vägar klara. Men vilket roligt arbete! För oss pedagoger att se med vilken koncentration och motivation som barnen jobbade och för barnen, som fick klippa och känna att de gjorde ett viktigt arbete. För tranan måste ju bli klar. Snart är det ju trandagen. Glöm inte det!

 

P.S Hade ni glömt havsörnen nu? Gör inte det! Alla var ju inte så intresserade av tranan. Däremot väldigt fascinerade av örnar i allmänhet och havsörnen i synnerhet. Vi uppmuntrar såklart egna initiativ så vill man hellre jobba med en havsörn så får man göra det. Självklart. Om ni undrar hur man gör så gäller det att ha en bra bild att utgå från och så tittar man ingående på den. Sedan gör man en egen skiss.

 

 

 

 

 

Ja, sedan jobbar man på som ovan. För även om man har egna idéer så influeras man ju av andra. Och med influeras menar vi här lär. Vi lär av varandra hela tiden. Hela livet!

 

 

Gulddag.

 

 

Vi ses imorgon!

 

 

 



 

 

Apropå det fina i kråksången

Hela dagen idag var vi ute. Redan efter frukost var det dags för den första utflykten. Och det fanns en plan. Förra veckan när vi var i vår lilla skog fick vi nämligen närkontakt med talgoxar som nyfiket flög omkring våra huvuden och undrade vilka vi var. Vi såg också ett stort fågelbo VÄLDIGT högt upp i ett träd. Det lockade oss att börja bygga egna fågelbon för att se om någon kanske har lust att flytta in.



Hur tänker vi?

Alltid utgår vi från vårt mål i läroplanen. Det är samma mål som gäller för hela Algutsrums förskola oavsett om man går på Svalan, Staren, Pingvinen, Bofinken eller Vipan.

• utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Läroplan för förskolan 98, reviderad 2010)
 
Ganska brett och fritt. Öppet för tolkningar.

På Bofinken tänker vi att vi provar lite vad som händer om vi bygger ett fågelbo. Utforskar alltså. Vi ställer frågor om fåglar och har funderingar kring hur de vill ha sitt bo, om man ska göra det lite mjukt och skönt i boet och om fåglarna vill ha mattor och täcken. För säkerhets skull fyller vi boet med lite mossa och löv. Det kan ju inte gå helt fel... Vi börjar också bli lite duktiga på att urskilja olika slags fågelsång och några av oss kan redan höra när talgoxen och blåmesen är på ingång.

 

 

 

 

Om ni frågar så kommer ni säkert att få höra att många av oss kan vissla blåmessången också... Bara så att ni vet!

 

Efter att ha tillbringat förmiddagen ute gick vi in för att äta lunch och vila en stund. En och annan koja hann vi med att bygga då. Lägga lite pussel. Väva. Läsa såklart... Sedan gick vi ut igen. Åt mellanmålet under den stora lönnen bakom Vipan - och för att värma oss lite serverades det varm chokladmjölk till smörgåsarna idag. Det är ju i alla fall tisdag! Den andra dagen...

 

Imorgon är en ny dag. Ses då!