I fredags var det vår planeringsdag. Det innebär att de barn som är hos oss tillbringar förmiddagen på Vipan. För flera av barnen, för att inte säga alla, är det veckans bästa dag. Något att längta till och se fram emot. Det kan man förstå - i fredags hade de nämligen meliodifestivaldisco! Inte utan att man blir lite sugen själv... Får se hur det går nu på fredag. Kanske det dyker upp tre "extra" på Vipan. Lite längre. Lite äldre. Lite tokigare... ;)
Till ordningen!
När vi sammanfattade veckan, som vi alltid gör på fredagar, inser vi hur mycket som har hänt sedan höstterminen. Allt går så mycket lättare nu. Därmed inte sagt att det är friktionsfritt. Men mycket lättare är det. Nästan alla klär på sig själva nu så det går ganska smärtfritt när vi ska gå ut. Vi har jobbat ganska hårt för det, så det känns skönt att det har gett resultat. I samma anda har vi nu också börjat öva på att klara toalettbesöken själva. Några tycker att det är självklart att prova och är stolta över att klara det själva medan andra inte riktigt är beredda att försöka. Då uppmuntrar vi lite försiktigt. Det handlar inte om att vi ska pressa någon att göra något som den inte är beredd att göra. Men ibland behöver man kanske en liten puff... Självklart är vi där och hjälper dem och ser så att man har torkat klart. För det är ju så vi jobbar - för självständiga, trygga och glada barn.
Hur tänker vi då?
I läroplanen står det:
Förskolan ska sträva efter att varje barn
• utvecklar sin identitet och känner trygghet i den
• utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga (Lpfö98, rev 2010)
Självklara saker kan man tycka. Men det gör sig inte självt! Så man får låta det ta lite tid... Puffa - men samtidigt finnas tillhands när det behövs. För vem behöver inte en hjälpande hand ibland? Det är ju hela poängen med att existera tillsammans med andra. Att man kan lära och dra nytta av vad andra kan och har lärt sig så att man själv kan komma vidare. Nästa gång är det någon som har något att lära av dig...
På vår förskola har vi en tankemodell för lärande och utveckling som fungerar såväl för stora som små. Man ser utveckling som en trappa man ska klättra uppför med olika steg. Ibland är stegen kanske svåra och höga att klara själv. Då kanske någon vän är lite lång eller stark och kan hjälpa till. Nästa gång kan stegen vara smala o trånga att ta sig över. Kanske vännen då är liten och smidig och kan visa hur man gör. Då kan man tänka att alla har möjlighet att få vara vännen som kan hjälpa till. Och alla kommer någon gång att vara den som också behöver hjälp. Inget är bättre eller sämre. Men allt leder till utveckling om man låter det ske... Det här kan appliceras på påklädning, toabesök, läsinlärning, kompisrelationer... Ja, vad du vill! Tillsammans kan vi nå så långt vi vill. Inget är omöjligt - det tar bara olika lång tid!
Kom vi fram till nåt mer i fredags då? Ja. Vi tänker fortsätta jobba med tranan och kanske någon mer fågel som verkar spännande. Örnar och blåmesar är ganska kul tycker vi. Och kanske hackspett! Intresset för att bygga fågelbon hänger kvar. Tankar finns på att snickra fågelholkar på ett eller annat sätt. I bon finns det under stundom ägg. Är inte det en skön tillfällighet att vi inser det nu när påsken knackar på dörren? ;) Faktum är att idén inte ens kommer från vuxna. Såklart är det barnens tankar som dyker upp när de får tänka fritt. Och tillsammans. Skönt är det!
Men, säger ni nu - det var ett väldigt prat om fredag. Idag är det ju måndag! Jo, vi vet. Men på måndagar är det vår tur att liksom bjuda igen för vår planering på fredagarna till Vipan. Så då byter en av Bofinkarna fjäderdräkt och blir en Vipanfröken. Idag var det hon som sitter bakom tangentbordets tur varför hon inte vet så exakt vad som har hänt på Bofinken. Men jag har hört ryktas att det har varit ganska många barn - 16 när de var som flest. Vi har firat en nybliven 5-åring med frukt och skönsång. Läst böcker. Ätit ryssröra. Haft musikaliska framträdanden av olika slag på vår scen. Och så leeeeeeekt så mycket vi har orkat både inne och ute!
Apropå ute - håll i hatten för nu blåser det upp hör jag! Hujedamig...
Ses imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar