På utflykt till hagen strax utanför hasselskogen hade vi som vanligt packat ryggsäcken full med insektsböcker, luppar, lakan att samla hittade insekter på för att kunna observera dem riktigt ordentligt OCH en fågelbok. Bara om utifall om att... Och mycket riktigt. Vi hörde tranor som trumpetade över våra huvuden och plockade fram fågelboken för att titta närmare på dem. När vi läste om tranan (Grus Grus för er som behärskar latin) kunde vi se att en trana är ungefär lika stor som en ganska lång 4-årig pojke. Barnen reagerade med ett WOW på den uppgiften! Vilken stor fågel! Men sedan flyttade ju tranorna och vårt intresse blev vilande. Men inte glömt...
För någon vecka sedan började vi fundera kring tranan igen. Och i förra veckan minsann hörde vi och somliga, något mer nördiga fågelentusiaster bland pedagogerna (inga namn... men... ni kanske kan gissa), såg ca 15 tranor som sträckte över våra huvuden. Ja - då var det bara att hugga tag i den där tråden igen och börja nysta. Och vips så hade vi mätt upp höjd och vingbredd på en trana på vår vägg i byggrummet! När det var gjort var ju inte steget långt till att skissa upp konturerna av en trana i naturlig storlek och nu är det den som sitter på vår vägg. Barnen är såklart delaktiga hela vägen. Och en stor tillgång!
Nu är ju inte alla barnen intresserade av tranan. Tur då att det finns många fåglar i vår fauna! Vet ni - att en havsörn inte är lika stor (från fot till huvud) som en trana men faktiskt har större vingbredd? Det vet vi. Vi har mätt!
Hur tänker vi då?
Jo, även om vårt prioriterade mål för läsåret handlar om naturvetenskap så betyder ju inte det att vi inte tar varje tillfälle i akt att samtidigt jobba med de andra målen. T ex ett av målen i matematik som är:
Men huvudsakligen koncentrerar vi oss på att utforska naturvetenskapen. Så tillbaka till tranan. Men glöm inte havsörnen!
Hur ska vi komma vidare från en skiss av en trana till något som gör att vi får reflektera över detaljer i tranans fysiologi eller på något annat sätt utmana vårt sätt att tänka naturvetenskapligt? Det är sådant vi funderar över medan våra Bofinkar hälsar på Viporna på fredagar, om ni undrar vad vi gör då. Och i fredags tänkte vi att vi knyter ihop barnens intresse för att klippa (har ni lagt märke till det?) med vår ambition att studera tranan närmare. Vad blir det? Jo, ett slags collage där vi ur olika tidningar jämför färger och nyanser med ett fotografi av en trana. Så klipper vi ut passande små bitar i "rätt" färg ur tidningen och klistrar upp på tranan. Istället för att måla alltså.
Att se koncentrationen och motivationen hos barnen när de jobbade med detta - ja... det känns lite som att upptäcka meningen med livet. I all enkelhet... ;) Här hade vi möjlighet att träna på språk, turtagning och samarbete samtidigt som vi verkligen skärskådade tranan och alla detaljer hos den.
Vi är ju inte på långa vägar klara. Men vilket roligt arbete! För oss pedagoger att se med vilken koncentration och motivation som barnen jobbade och för barnen, som fick klippa och känna att de gjorde ett viktigt arbete. För tranan måste ju bli klar. Snart är det ju trandagen. Glöm inte det!
P.S Hade ni glömt havsörnen nu? Gör inte det! Alla var ju inte så intresserade av tranan. Däremot väldigt fascinerade av örnar i allmänhet och havsörnen i synnerhet. Vi uppmuntrar såklart egna initiativ så vill man hellre jobba med en havsörn så får man göra det. Självklart. Om ni undrar hur man gör så gäller det att ha en bra bild att utgå från och så tittar man ingående på den. Sedan gör man en egen skiss.
Ja, sedan jobbar man på som ovan. För även om man har egna idéer så influeras man ju av andra. Och med influeras menar vi här lär. Vi lär av varandra hela tiden. Hela livet!
Gulddag.
Vi ses imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar