Summa summarum

Så är den kommen - den sista officiella Bofinksveckan. Vi är till och med väldigt nära den officiellt sista Bofinksdagen! På fredag är det skolavslutning och alltså slut på det här läsåret. Det betyder att det här också blir det sista blogginlägget från Bofinken. Och det väcker en del tankar hos oss... Har det här känts som ett bra sätt för er att få en inblick i era barns förskoletid? Känner ni att era möjligheter till delaktighet och att kunna påverka verksamheten förbättras så här eller finns det bättre sätt? Har innehållet varit bra? Är det något som saknas eller något som det varit för mycket av? Ska vi fortsätta blogga?

Ett avslut kräver reflektion för att det arbete som snart ligger bakom oss i tiden ska bli till erfarenheter att luta sig mot i framtiden. Erfarenheter som låter oss undvika de största fallgroparna och ta de tväraste kurvorna utan att köra i diket. Erfarenheten kommer att kunna göra att vi kan agera säkert i situationer som kräver det. För att vi vet. Vi har erfarenhet. Men erfarenheter kommer inte utan reflektion. Så nu är det dags att titta tillbaka... Hur har det varit och hur blev det?

Minns ni vårt föräldramöte i våras? Själva tänker vi tillbaka på det som något definitivt banbrytande och värdefullt! Det var inte ett vanligt föräldrmöte - som i och för sig kan vara trevligt också. Men det här kändes som något vi gjorde tillsammans. Energifyllt. Varmt. Hjärtligt. Det var inte bara vi som pratade (även om vissa fortfarande har svårt att vara tysta... ;)) om teman och om att se över ombyteskläder och viktiga datum och ni som tog emot informationen. Det blev diskussioner som vi tror kändes givande för både er och oss. Diskussioner som vi tror inte hade varit möjliga på samma sätt utan bloggen... Eller?
Vår verksamhet är ju egentligen bara halv utan er.  Som den där cirkeln vi pratade om på mötet - där vi utgör den ena halvan och ni den andra som tillsammans bildar en cirkel av trygghet för era barn. Circle of trust... Därför är ju också era tankar och åsikter minst lika viktiga som våra när det nu är dags för reflektion. Ensamma kan vi inte komma så långt. Det är tillsammans med er som vi verkligen kan göra vår verksamhet till något som hela tiden utvecklas och blir bättre för era barn. Framåt och uppåt liksom!
Vi har vår professionalitet med ansvar för att den pedagogiska verksamheten ska vara av hög kvalitet samtidigt som vi ska erbjuda en mycket god omsorg. Ni har er föräldraroll där kärlek och omsorg ska ge barnen en grundtrygghet som gör att de kan utvecklas till sina bästa "jag". Utan trygghet sker inget lärande...

Ja, visst känns det som ganska tunga bitar? Det är ju därför som det är så bra om man gör det tillsammans! Men då måste man ju också ha lite insyn i varandras "ansvarsområden". Kan bloggen vara till hjälp för er där? Skapa insyn?
På föräldramötet kändes det också att ni i föräldragruppen har möjlighet att bygga nätverk för att stötta varandra i era föräldraroller - vilket är helt suveränt. Finns ju egentligen inget viktigare jobb än att vara just förälder. Eller svårare. För det är inte alltid så enkelt att våga vara förälder.  "Alla andra får!" Minns ni? Men "alla andra" fick ju egentligen inte... Hade man "tur" så ville inte ens mamma och pappa vara de enda "dumma" föräldrarna som sa nej. Men sådan tur hade man ju inte så ofta! ;) För de pratade ju med varandra de där mammorna och papporna. Och det var nog bra ibland. Men andra gånger så kunde den ena pappan lugna den andra också  - och säga att det nog inte var så farligt att låta barnen göra lite utflykter ibland. Så det handlar ju inte alltid om att våga säga nej. Man kan våga säga ja också... Om man är tillsammans. Tillsammans är tryggt. För alla!

Hoppas att ni inte tycker att vi mästrar er och talar om hur ni ska göra och tycka och tänka. För det är inte alls så det är tänkt från vår sida. Tvärtom! Man får ju tycka och tänka och säga precis vad man vill. Så länge man inte kränker någon annan såklart! Men att prata är alltid bra. Att ta in många åsikter och vända och vrida på dem. Ta till sig några. Och förkasta några. Kanske kombinera några och snygga till dem lite så att de passar en. Tror att vi skickade med er ett citat på föräldramötet som vi faktiskt tänker låta prägla vår verksamhet under kommande läsår (vi kan prata mer om varför i höst) som lyder så här:

"Man har rätt att vara som man är och ingen skyldighet att vara som någon annan tills dess att man inkräktar på någon annans integritet."

Det är ingen känd källa till citatet. Ingen Einstein eller Strindberg eller så... Men helt vanlig klokskap är aldrig fel! Mångfald och olikheter berikar om de får existera tillsammans med respekt och vänlighet. Så tänker vi... Men nu var ju frågan - hur tänker ni då? Verkar bekant på något sätt... :)
Det är som sagt värdefullt för oss nu att få lite svar på våra frågor i inledningen av detta sista, långrandiga och bildfattiga inlägg. Och om ni har andra tankar och reflektioner kring året som gått tar vi tacksamt emot dem också. Vill man inte kommentera här på bloggen så går det lika bra att skicka ett mail. Eller den gamla hederliga vägen - öga mot öga i hallen. Har ni något som inte passar sig att ta i hallen så löser vi det också. Men som sagt - vi blir oerhört tacksamma om ni skulle kunna tänka er att hitta en liten stund att reflektera tillsammans med oss.

Nu ropar sommaren på oss därute! Hoppas att solen får skina i massor så att energidepåerna blir riktigt fyllda. Att baden blir många och upplevelserna rika. Att skratten får klinga och benen springa. Att det blir gott om tid att bara vara tillsammans. Ta en cykeltur och njuta av vår fina Ö. Äta glass i stora lass. Vi hoppas att inte myggen blir för hemska så att vi, när hösten och vintern åter sveper in oss i det då ganska efterlängtade mörkret, kan tänka tillbaka på långa ljumma kvällar när det kändes som om solen aldrig ville gå ner...

 En riktigt skön sommar önskar vi er!