Fåglar eller insekter - det är frågan

Det blev ett litet uppehåll igen. Det händer så mycket på alla fronter och det är svårt att hinna med allt man vill - men det är väl så livet är. Tänker att ni kanske har det lite likadant? Hur som helst. Nu är vi på banan igen!

Måndag på Bofinken. Vi blev ganska fulltaliga idag och kreativiteten var på topp. Härligt! Idag hade vi fyllt på tidningsutbudet lite också. De hamnade på ljusbordet - och där låg de inte orörda länge! Vissa hade många örnar och andra rovfåglar i sig. Det är spännande.

Sidorna är blanka och bilderna mättade med färg. Fåglar är vackra också! Man blir sugen liksom...
"Får man klippa i tidningarna?" Såklart!

 

En del fåglar finns inte i Sverige. Åtminstone inte naturligt... Men de är vackra och fantasifulla när man tittar på dem. Och de är ju på riktigt. På sätt och vis...

"Jag har nog sett en sån. I djurparken." Ja, det kan nog stämma.

 

Insprirerade av bilder av verkligheten dyker fåglarna upp i nästan allt vi gör. Innan frukosten idag ville några barn jobba med leran och hämtade hela "utrustningen". Men nu lockar inte formerna och det färdiga utbudet på samma sätt som det en gång gjorde. Nu vill man göra eget... Här dyker det upp en STARE t ex. Och ja... nu är det inte bara en fågel. Den har ett namn också. Och varje fågel har sitt unika utseende. Ibland är inte skillnaderna stora - men ändå. Det är skillnad. Och ändå lika... Ja. Så är det!

Faktum är att fåglarna kan dyka upp i vilka skepnader som helst nu. Här är t ex en BOFINK. I lego. Men man känner igen den på den röda magen. Eller hur?

 

Här kan man se en LAPPUGGLA i förgrunden. Och brevid håller en grön brednäbb på att växa fram. En lite mer exotisk art. Men varför begränsa sig till det som bara finns i Sverige? Världen är stor och fantastisk!

Och så skrivandet... Ser ni? En ny strategi. Alla sätt är bra utom de dåliga, som man brukar säga. Och de dåliga sätten är det ont om på Bofinken.

Nu har vi tittat nog på tvådimensionella fåglar. Nu vill vi ut och uppleva på riktigt. Så vi packade kikarna och gick till vår lilla skog. Där fullkomligt kryllar det av liv nu ska ni veta! Man behöver inte gå långt för en naturupplevelse. Praktiskt!

"Var är fåglarna?"

"Jag hör dem! Men var är de? Hör du? Det låter tjitjitji? Är det en blåmes?"

Kikare är bra hjälpmedel när man vill se små saker som är långt borta. Men det är inte lätt att se nåt i dem. Ger vi oss? Inte!

"Titta, jag kan flyga som en fågel!"

"Jag flyger som en bofink!"

Naturen vaknar i vårvärmen. Så nu är frågan hur länge vårt fågelintresse håller i sig. För vet ni - nu är småkrypen tillbaka! Och de är ju sååååååååå mycket mer sällskapliga än fåglarna. Eller är det så att de inte är tillräckligt snabba? För nu vet vi hur man hittar dem. Viss rutin grundlades hos oss i höstas kan man säga. Nu är det mest storleken på stenarna som avgör vem som ska hinna först - vi eller gråsuggorna! :)

"Titta! En mask med ben!"

Dvs en jordkrypare... dags att packa insektsboken igen så vi får friska upp kunskaperna.

Och växterna kommer starkt också. Där under löven hittar vi gröna blad. Undrar om det snart dyker upp blommor i skogen också...

 

Om ni undrar hur en grön brednäbb ser ut... Tadaaa!

 

Hur tänker vi då?

 

Vi tänker lite som så att det är väl härligt att ha så nära till naturen att den blir en naturlig del av vår vardag. Ibland är det lätt att hamna i negativa banor och tänka vad bra de har det som bor i storstäderna och som kan göra besök på muséer och dylikt när andan faller på. Men alltså - vad är väl ett muséum mot verkligheten och naturen? Blott intet. Det är klart att lite av allt är ju inte fel. Men nu så här på våren - inte vill man vara inne när det nu äntligen börjar likna nåt?

 

I läroplanen står det:

 

Förskollärare ska ansvara för
• att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen
– ges förutsättningar för utveckling och lärande och samtidigt stimuleras att använda hela sin förmåga,
– upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker,
– ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper,
– får stöd och stimulans i sin sociala utveckling,
– ges goda förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer och känna sig trygga i gruppen,
– stimuleras och utmanas i sin språk-och kommunikationsutveckling,
– stimuleras och utmanas i sin matematiska utveckling,
– stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik,
– får stöd och stimulans i sin motoriska utveckling, och
– erbjuds en god omsorg med en väl avvägd dagsrytm.

Ja. Jo. Lite mycket... Men allt det där hittar man i naturen! Faktiskt. Fundera lite på det... och ta sedan en tur där ute i härligheten. Det är nyttigt. Och... ja, skönt, rätt och slätt!

Ses imorgon då!

P.S Har hört att det fortfarande skulle vara svårt att kommentera. Provade själv nu att kommentera som anonym (om man väljer det så kan man skriva sitt namn om man vill eller låta bli om man vill) och det gick bra. Om man har ett google-konto och alltså en gmail-adress väljer man det alternativet. Ett ganska spännande alternativ faktiskt. Där kan man nämligen bygga sina egna nätverk och interagera om man vill. Lite som facebook men under lite mer ordnade former. Du kan själv välja vilka du vill ska se dina aktiviteter och det sprids inte vidare.
Angående kommentarerna så har vi valt, eftersom bloggen är publik, att få granska dem innan de publiceras. Men man ska ändå få ett meddelande att kommentaren kommer att publiseras när vi granskat den. För övrigt verkar det funka. Men hör av er igen om ni ändå inte lyckas. För som sagt - dialog är bättre än monolog.