Om bara tre veckor är det dags för Öland Spirar där vi ska vara med. Vårt bidrag kommer nog att handla mycket om fåglar tror vi. Med tanke på att vi numera snart både har en trana i naturlig storlek och en ganska stor örn färdiga här som vi är ganska sugna på att få visa upp så är det ju väldigt passande. Med anledning av detta behöver vi också fråga igen om det är någon av er som kan tänka sig att ställa upp att bemanna vår utställning/workshop under lördagen den 11/5. Hör av er till oss så fyller vi på i listan. Just nu står det bara ett namn där - ett frökennamn. ;) Skulle vara kul med lite sällskap...
"Örnen har längre vingar än tranan. Men tranan har längre kropp än örnen."
Vår örn tar sakta men säkert form. Här får man hjälpas åt att limma och försöka "klä" den i silkespapper. Vi tror att den kommer bli ganska fin när den blir klar. Och ganska stor. Återigen får vi tillfälle att reflektera över hur olika fåglarna är. Just i skapandet får man ju tillfälle att bekanta sig ganska noga med olika detaljer i anatomin.
Mycket lim behöver man...
Tranan är numera nästan helt färglagd. Hunden vaktar...
Vi har uppfunnit en ny lek hos oss. När vi äter i fantasia har vi en plansch med några av de vanligaste fåglarna man kan få se i trädgården på väggen bakom oss. Nu roar vi oss med att låta en av kompisarna beskriva en valfri fågel och sedan får vi andra gissa vilken fågel det är. Många av namnen på fåglarna lärs in här... Staren verkar vara en favorit. Den beskrivs ofta som att den ser lite gammal ut. Kanske är den för att den ser lite tufsig ut på bilden. Bofinken är också vanlig att man väljer.
Som ni vet så är ju våra dagar på Bofinken ganska intensiva. Kreativa - men intensiva! Och kreativitet är inget man ska förakta. Tvärtom! Vi har haft en givande diskussion bland kollegor i lite olika konstellationer och under några dagar nu på just det temat. Tankar som egentligen har legat och skramlat runt i huvudet länge. Så dyker tillfällen upp när det blir dags att släppa ut tankarna och låta dem möta andras. Sådana möten är spännande! För man måste börja ifrågasätta sig själv och sitt tänkande. Kanske hitta nya vägar för tankarna att löpa och kanske bli till nya. Det handlar om att tänka utanför boxen som det heter.
Hur tänker vi då?
I läroplanen står att vi som befinner oss i utbildningsväsendet ska hjälpa till att fostra morgondagens samhällsmedborgare. Eller mer exakt:
Verksamheten ska bedrivas i demokratiska former och därigenom lägga grunden till ett växande ansvar och intresse hos barnen för att de på sikt aktivt ska delta i samhällslivet.
Då kan man undra - vad krävs av människor som ska "delta aktivt i samhällslivet" om sisådär 15 år? Kan man veta det? Om någon hade sagt för 15 år sedan till er att ni i framtiden skulle kunna sköta era bankaffärer via telefonen eller att bilarna skulle kunna parkera själva, vad hade ni sagt då? Skrattat lite kanske. Tänkt att det var lite sci-fi... Fast det är klart - hur gamla var ni för 15 år sedan? Lite yngre än vi som jobbar på Bofinken i alla fall. ;) Så ni kanske tänkte nåt sånt här: det låter spännande!
Det finns nämligen en tendens att tycka att det som fanns i världen när vi föddes är självklart och helt naturligt. Det som uppfinns mellan du är 15-35 är nytt, spännande och revolutionerande och här kan man kanske skaffa sig en karriär. Allt som uppfinns efter att du fyllt 35 är mot sakers naturliga ordning!
En aning hårddraget - men generellt kan man nog känna att det stämmer ganska bra.
I alla fall! Vad vet vi om hur samhället ser ut om 15 år? Inte mycket! Mer än att det troligtvis inte ser ut så här i alla fall. Och det är väl ganska logiskt och bra. Men hur fostrar man människor till att bli ansvarsfulla samhällsmedborgare i ett samhälle vi inte vet något om? Ja, kanske genom att uppmuntra och bejaka kreativitet och nyfikenhet. Då kanske barnen (som då är vuxna!!!) inte är rädda för att fortsätta lära sig nya saker, anpassa sig till nya förhållanden och välkomnar det nya samtidigt som de kan tänka kritiskt och ifrågasätta. Ja... Vad tror ni?
Om man ska bejaka kreativitet och nyfikenhet finns det risk att det ibland blir lite kaos. Man ska inte vara så rädd för kaos! Mycket gott kan komma ur det. I måttliga mängder såklart. Om det ska vara ett positivt kaos måste vi som är vuxna hinna med att fånga upp och utmana all energi som flödar. För att hinna fånga upp all energi, kreativitet och nyfikenhet som flödar här, har vi glädjande nog fått lite tillökning i Bofinksfamiljen.
Vi välkomnar Helena Andersson till oss - vår glada nya kollega! Hon har tidigare jobbat i Runsten men kommer från och med nu vara hos oss i Algutsrum tisdagar - torsdagar. På tisdagar och torsdagar mellan klockan 9 och 14 kommer hon att vara på Bofinken. Kanon! Nu kan vi fortsätta att utmana. :)
Glöm inte det där med Öland Spirar nu är ni snälla... Det kommer bli jätteroligt!
Och glöm inte att kommentera... :)
Ses imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar