Då! Som för att visa oss den rätta vägen uppenbarar sig ett av målen mitt i plantering av paprikakärnor och tomater. Och egentligen räcker det nog inte med ett mål. Flera av dem blev tydliga och klara för oss där vi satt i godan ro. Frågan som dyker upp nu i efterhand - i samband med den så viktiga tiden för reflektion - hade vi varit medvetna om hur målen visat sig för oss om de inte varit levande i verksamheten? Sannolikt inte. Vi kan alltså inte släppa målen och låta dem ha påsklov. De är hörnstenarna i vår verksamhet. Den stabila grunden. Det som ger tyngd åt det vi gör varje dag. Så - idag börjar vi med målet så får ni se sedan hur det låter barnen växa...
Hur tänker vi då?
Förskolan ska sträva efter att varje barn
• utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga
Det här har vi pratat om förut. Om hur viktigt det är att få känna att man kan själv. Och vi vet också hur det ibland kan vara svårt att uppskatta den tilltron till sin egen förmåga som barnen har... MEN om ni hade sett ansiktsuttrycken idag - när de inser att de vet hur man gör när man skriver ordet TOMAT eller PAPRIKA själv på sin skylt för att minnas vad man har planterat - så hade det varit värt alla gånger ni får vänta när ert barn visst kan klä på sig strumpbyxor eller fingervantar själva när det är "jättebråttom". Egentligen önskar vi er en dag här med oss. En dag att njuta av all självkänsla som flödar och alla förmågor som exploderar. Underbart är det! Tack läroplanen för att du ger oss meningsfulla mål.
Och här är vad vi gjorde för att vi är självständiga och litar till vår egen förmåga:
Som ni vet så är ju plantering ett stort intresse bland många av oss Bofinkar. Idag hittade vi en paprika som hade sett bättre dagar så vi beslöt att äta det som gick och plantera fröna i hopp om stora skördar och mer att äta.
Många frön blir det! Undrar om det blir lika många paprikor sedan? Och hur ska man veta vad det är man har planterat? Som vanligt här hos oss så är vi sällan rådlösa. Problem är bara möjligheter i lite andra kläder...
Man får ju skriva sig en skylt! Inget konstigt med det. Och vi vet hur man ljudar så flera barn klarar hela processen på egen hand! Då ska man minnas att vi inte precis har suttit och haft läsövningar med barnen här. Men om någon är sugen och nyfiken - skulle vi neka dem då? Nej! Så alltså har många börjat få kläm på hur man gör. Och gör det!
"Skriv som du talar" var Postens slogan för ganska många år sedan. Det låter väl rätt bra. För vi gillar inte att säga nej här och fara fram med pekfingret och suddgummit (försök själva att sudda en tuschpenna!;)). Hur går det med lusten då? Vem vill skriva om någon säger att det blir fel? Och det är väl inte svårt att förstå vad som är planterat här? Knappast tomat i alla fall. För det börjar på T...
Så. Planterat, skyltat och klart! Frågor på det?
Om inget är mer rätt eller fel så får man lösa problemen som de kommer. Ha en plan. Eller uppfinna en vid behov. Huvudsaken är att man når sitt mål - i det här fallet tillverka en skylt. Så väldigt praktiskt då att någon har skrivit TOMAT på påsen så att man kan ta lite hjälp av den! Och ni vet ju hur vi tänker kring hjälp här också. Ibland behöver jag hjälp. Och ibland behöver jag hjälpa...
Och när man för första gången själv har lyckats forma bokstäver med den "viktiga" pennan - då behöver man inga lampor i rummet. Då lyser solen ända in i hjärteroten!
Vi hoppas att ni inte tycker att vi på något sätt värderar det som bättre att kunna ljuda än att skriva av. För det gör vi inte. Poängen är att barnen av egen kraft och med en tillit till sin egen förmåga löser problemet. De vågar ha en strategi för att nå sitt mål och provar den. Vågar ni? Målen är kanske lite högre ställda i vuxenvärlden än när man är 4-5 år. Men ett problem (behöver inte vara negativt...) är ett problem och ska lösas. Tror du på dig och din förmåga? Det gör våra Bofinkar. Och det är en fröjd att se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar