tisdag 9 april 2013

Bofinken besöker Pingvinen

Som ni vet har ju Algutsrums förskola fått tillökning i familjen. I februari föddes vår Pingvin! Och ni vet ju att man får ta det lite lugnt med små nyfödingar - så inte förrän nu var det dags för Bofinken att komma på ett första besök. Vi var gaaaaaaanska sugna!

Vad som var mest spännande är svårt att säga. Var det att äntligen få se hur de har det där inne? Eller var det att få överlämna vår inflyttningspresent som vi har tillverkat själva av material som blev över när Pingvinen byggdes? Oklart. Men så här efteråt så tror jag att vi kan säga att själva besöket nog var bäst. Häng med ska ni få se hur det ser ut!


 
Vissa fröknar på Pingvinen hade hört rykten om att det skulle delas ut presenter när vi kom på besök. De var väldigt nyfikna och ville gärna kika men då fick vi tala om att "Nej du, man får inte tjuvkika! Man måste vänta!" Ja, så är det. Att vänta är ju aldrig roligt. Men den som väntar på nåt gott... osv.
 



Det var många Bofinkar som köade till insläppet. Alla var lika spända och stämningen var lite högtidlig. Det fanns ju ballonger uppsatta utanför. Visste de om att vi hade en för dagen nybliven 5 åring ibland oss? Eller har de alltid kalas på Pingvinen kanske?


Jo, det är riktiga Pingvinbarn som går på Pingvinen. Det kan man se redan i hallen.


Vi överlämnade presenten till fröken Inga som blev jätteglad. "En pingvin! Det var den bästa present jag någonsin har fått tror jag." Och tänk då att den var gjord av sådant som de som byggt Pingvinen trodde var skräp! Och hade kastat bakom Pingvinen. På marken... Tur att Bofinkarna kom och såg att det egentligen var pysselmaterial som inte alls skulle ligga där! Det finns inte mycket skräp i världen egentligen. Om man bara har rätt ögon på sig...



Här kunde man se hur Pingvinbarnens familjer såg ut. Spännande. De såg inte riktigt ut som Pingviner...

 
Så här fint är det i ateljén. På väggen sitter en målning där man använt färg blandad med fil för att skapa ett läckert mönster.

 
Välkommen till träffpunkten. Här kan man bygga och pussla och träffas på den mjuka mattan.


Här är vi i språkrummet. Här möts många språk. Inte bara det talade utan även det skrivna, i form av böcker, och även det matematiska språket, i form av siffror och saker man kan räkna.

 
I rörelserummet trivdes vi. Här fanns många stationer att röra sig mellan. Det fanns plats att spela fotboll, dansa, krypa, snurra, ösa och lyfta. Här ville vi stanna länge!


Det var en skön känsla att snurra in sig i den här karusellen... Och finns det hjärterum så finns det stjärterum. Här fick 4 stora Bofinkar plats!

 
Här kunde man ösa grus. Inne! Ja, Pingvinen var då sannerligen ett spännande ställe.



Stoooooora bollar som man kunde studsa och rulla på gav en härlig känsla i magen. Och i skrattgroparna...



En härlig kompisgunga precis i den varma solen - vad mer kan man begära. Livet är gott!


Och ska man önska nåt mer så får det väl bli en dans med älvorna...


Några frågor kvarstår. För det första - vem bor i det här rummet?

 
Den andra frågan är - använder Pingviner napp?
 
 
Hur tänker vi då?
 
Med allt det utrymme som finns på Pingvinen har man möjlighet att jobba med små grupper och på många platser. Man har möjlighet att både kunna få lite avskildhet samtidigt som man kan mötas och lära tillsammans. Miljöerna har en stor funktion och är viktiga att lägga ner mycket tankearbete på. Då blir det så här bra.
 
I vår läroplan står:
 
Arbetslaget ska • samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande

Där kan man också läsa att:

"Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus."
 
 
Grattis till er Pingvinen! Ni har gjort ett toppenjobb.
 
 
Vi ses imorgon då!
 


2 kommentarer:

  1. rolig att ni gillade Pingvinen.
    Fina bilder,och fint skrivet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!:) Och tack för den allra första kommentaren. Vi ser fram emot fler så bloggen känns levande. Dialog är alltid mer intressant och lärorikt än monolog.

      Radera